Hoppa till huvudinnehållet

Vårdpersonalens egna vittnesmål: "Svårt att andas när man är fullmunderad"

Publicerad:
Flera som svarat på enkäten har sett brister i hur skyddsutrustningen används inom omsorgen i Kristinehamn. Personerna på bilden har ingenting med artikeln att göra.
Flera som svarat på enkäten har sett brister i hur skyddsutrustningen används inom omsorgen i Kristinehamn. Personerna på bilden har ingenting med artikeln att göra. Foto: Filip Kowalski

26 procent av personalen har sett brister i hur skyddsutrustningen används inom omsorgen sedan coronapandemin kom till Kristinehamn. Det visar en enkät som NKP skickat ut till verksamheterna.

– Jag ser det som ganska allvarligt, säger Anne-Charlotte Brattström, verksamhetschef socialförvaltningen.

73 personer har svarat på enkäten. Enligt de 19 personer som svarat att de sett brister i hur skyddsutrustningen används så handlar det mycket om att visiren används fel. "Undvikande av att använda visir i de situationer som beslutats enligt rutin", "bristande rengöring av visiren, dålig handhygien" och "inte haft på sig visir, inte spritat händerna" är några av de kommentarer som skrivits.

När verksamhetschefen får de kommentarerna upplästa för sig blir hon illa berörd.

– Då blir jag väldigt förtvivlad. Vi har haft handskar och handsprit hela tiden. Den som ser måste säga till. Cheferna pratar varje morgon om hur och när det ska användas. Det kan ju vara att personalen inte tänker sig för och glömmer bort, säger Anne-Charlotte Brattström.

Hon jämför det med en läkare som opererar som inte sätter på sig skyddsutrustning på rätt sätt.

– Jag ser det som ganska allvarligt att inte använda skyddsutrustningen. Jag tror det blir en smittspridningsrisk då, både mot personalen och mot kunden. Det är därför vi har skydd.

Några skriver att de har samma tid att göra fler arbetsmoment på, kan det påverka hur skyddsutrustningen används?

– Vi har tagit hänsyn till detta. Om det tar längre tid hos "Kalle" så finns det med. För undersköterskan tar det kanske några minuter extra om man har med sig allt material. Det kan vara en psykologisk stress, att man känner sig stressad. Jag förstår att arbetsmomentet upplevs som stressigt. Men jag tror att det var mycket i början men att de flesta vant sig nu.

– Om vi fortsätter jobba så här så tror jag det blir mindre stress. Mycket är en känsla och jag har inte hört att det inte hinns med. Vi har gjort prioriteringar, som att vi inte har ledsagning längre.

Ny information kommer och har kommit som skapar funderingar. Ser att vikarier inte vet hur hygienrutinerna fungerar.

Samtidigt uppger 82 procent att informationen om hur skyddsutrustningen ska användas har varit tydlig. En skriver att de hela tiden följt de riktlinjer som smittskydd kommit med och att uppdateringarna skett kontinuerligt.

Några menar däremot att informationen kunde ha varit bättre och anser att det varit otydligt. "Har varit fram och tillbaka, ena dagen si andra dagen så". "Tydlig och tydlig. Vi har fått till oss när vi ska använda det men kring vissa situationer är det oklart".

Visir i maj

Rutinerna kring användandet av visir har ändrats under våren. I början var det inte krav på visir i vårdnära arbete om det inte fanns konstaterad smitta. En svarande är kritisk till att det tog tid att få visiren efter att regionen bestämt att det alltid skulle användas. "Tog en vecka efter att Region Värmland sagt att vi skulle ha visir vid personlig omvårdnad. Inte okej tycker jag. Haft icke godkända visir i början. Inte okej heller. Dåligt skött."

Anne-Charlotte Brattström förstår att den personalen känner så, samt att bristen på visir lokalt gjorde att det tog tid innan visiren kom till personalens användning.

– Jag kan förstå det. Det har inte legat några visir på lager och alla skulle ha visir samtidigt i hela landet, säger hon.

Många vittnar om att de fick visir den 13:e maj. En av dem är Luljeta Kelmendi som är undersköterska på ett av boendena i kommunen. Enligt henne gick det dock snabbt från att Folkhälsomyndigheten beslutade om visir vid vårdnära arbete till att de hade tillgång till det i arbetet.

– Vi fick först två visir till varje rum, ett som var handgjort och ett "riktigt". Vi var effektiva och utrustade oss, säger hon.

Andra skriver att de inte fick godkända visir förrän i juni och juli. Enligt verksamhetschefen så har visiren haft skiftande karaktär. 2000 visir tillverkades runt midsommar. 3D-visiren som tillverkades var enligt henne godkända av Arbetsmiljöverket.

– I hemtjänsten så fanns det godkända visir hela tiden, säger Anne-Charlotte Brattström.

Press och stress

Även om personalens yrkesstolthet syns i svaren är det också tydligt att våren och sommaren satt sina spår. I början av pandemin, innan det fanns något som var riktigt säkert, kände många av en oro och rädsla, både för sin egen skull och för att smitta vårdtagarna.

Rutinerna gällande anhöriga och besök vid plexiglas missköts. Avstånd hålls inte trots riktlinjerna.

– Många arbetskamrater var rädda. Jag tror det var psykiskt påfrestande i början och vi borde fått mer stöd då. Alla är olika och upplever det olika. Men det syntes på kollegors kroppsspråk, så det kunde ha varit bättre, säger Luljeta Kelmendi.

Arbetsmiljön har försämrats enligt flera kommentarer: "Den är påtagligt sämre över lag. Tror till följd av rädsla, oro och stress."

"Det har varit stressigt och lite rörigt med alla olika nya rutiner enligt regionen och oroliga kollegor och kunder".

Luljeta Kelmendi berättar att det varit varmt och svettigt att gå med skyddsutrustning under sommaren, men att det ingår i jobbet.

– Det har varit svårt att ha visir och plastförkläde, men det hör till jobbet. Vi är där för våra brukare, säger hon.

Handspriten och ytdesinfektionen ger flera torr hals och huvudvärk. "Ett helsike när det har varit varmt. Svårt att andas när man är fullmunderad och ytspriten sätter sig på halsen och man får huvudvärk."

– Man ska inte spraya på visiret, utan istället spraya på en servett och sen torka av så medlet inte hamnar i luften och det blir mindre doft. Men det har vi gått ut och sagt, säger Anne-Charlotte Brattström.

Inte någon rolig situation för någon. Bara att härda ut.

Några menar att det varit dåligt bemötande från gruppchef och att chefer kanske inte förstår pressen och lägger mer på personalen än vad de orkar med. Vad tänker du om det?

– Ja, vi människor är olika och har olika bemötande. En gruppchef kanske inte menar att ha dåligt bemötande men att det tolkas så av personalen. Jag får höra det ibland, men jag får också höra att cheferna är bra.

Flera har påpekat att de sett vikarier som inte följt rutinerna på rätt sätt, hur tänker du om det?

– Som kollega ska man ta sitt ansvar och vara behjälplig. Ja, det är inte lätt att komma rätt med allting hela tiden.

En kommentar handlar om en personal vars sambo blev inlagd med covid-19 som själv aldrig blev testad av kommunen. "Jag tycker det är fruktansvärt dåligt av kommunen att jag aldrig blev testad", skriver hen. Vad tänker du när du hör det?

– Det låter inte bra. Jag hoppas att personen tar kontakt med sin närmaste chef så fort som möjligt, säger Anne-Charlotte Brattström.

Artikeltaggar

Anne-Charlotte BrattströmCoronavirusetHemtjänstKristinehamnNyheterVårdboende

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.