• idag
    14 aug
    26°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    15 aug
    26°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    16 aug
    27°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    17 aug
    27°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    18 aug
    24°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Vad sa jag egentligen i ”Sommar” i radio 1987?

Helg
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Sommarpratarna recenseras varje dag. Varenda rikstidning gör det. Vanliga människor gör det.

Greta usch. Tegnell fy. Miss Li komplicerad.

Ulf Lundell försökte till och med hävda i sitt prat att det inte är skitstort att vara sommarpratare längre. Inget kan vara mer fel. Det är större än nånsin.

Johan Hakelius skrev för sin del i Expressen att en del tror att ”sommarprogrammen fortfarande är lättsam och spirituell underhållningsradio av intressanta personer som vet att formulera sig? Kanske har de inte förstått att Staffan Heimersons sommarprogram i augusti 1991 kanske var det sista av det slaget?”

Fel fel fel, det också, säger jag. Årets Sommar har varit magi och lättsam underhållning hela vägen. Och avgrundsdjupa berättelser om det liv även Hakelius och Lundell behöver få insikt om.

Jag har skrivit det förr men skriver det gärna igen: Sommar i P1 är Sveriges förnämsta kulturinstitution och förtjänar mer kulturstöd än alla de andra ihop.

Så det så.

Men hur var Sommar förr? frågar ni.

Jag ska genom en arkeologisk utgrävning berätta det. Jag har hittat en bok som bland annat innehåller delar och fragment av mitt eget Sommar-prat 1987.

Samlingsvolymen heter ”Sommarpratarna” och där trängs namn som P O Enquist, Kristina Lugn, Lars Ulvenstam, Herman Lindqvist, Sten-Åke Cederhök, Malena Ivarsson – och jag.

– Prata om vad du vill, sa Jacob Dahlin som var min producent.

Det gjorde jag.

I två avsnitt ska jag nu redovisa vad jag babblade om 1987. Vad som var viktigast för mig. Duger det? Duger det för Hakelius?

Vi får se. Häng med:

”Bland det sorgligaste som finns i det här landet är frånskilda karlar.

Frånskilda karlar känner man igen på deras flackande blick och på att de är så många, sades det i vintras i en film.

Frånskilda män känns också igen på att de alltid köper tomater. Varje gång han handlar på ICA köper han tomater som sedan får ligga i kylskåpet till de blir mjuka och han kan kasta dem. Han avskyr tomater. Däremot tycker han att man alltid bör ha tomater hemma.

Frånskilda karlar petar sig alltid i tänderna och luktar sedan på det utpetade innan han torkar av det mot byxbenet. Särskilt gärna gör han det på restaurang.

Frånskilda karlar har alltid ludd i naveln och mellan tårna.

Frånskilda karlar har ingen ordning på sitt familjeliv. Han tror nämligen att han äter kakan - och har den kvar. I själva verket är det precis tvärtom. De veckor när han har hand om barnen tackar han nej till allt socialt umgänge för att kunna vara tillsammans med sina barn.

Veckorna när han är utan barn, däremot, har alla vänner tröttnat på honom för hans eremitlivs skull och ringer aldrig.

Följden blir att han under sina lediga veckor inte förmår ta sig för någonting utan bara går och stirrar i taket och flyttar tavlor. Och när han träffar barnen vågar han aldrig säga emot utan blir så mjäkig att barnen tycker att han är en kärring.

Frånskilda karlar missbrukar selen. På hälsokostbutiken köper han selen + A-vitamin, för att få bättre mörkerseende, och selen B-vitamin + zink för att slippa beriberi och ålderdom (?) och selen + C-vitamin för att inte bli förkyld och selen D för att slippa rakitis (speciellt rakitis är han livrädd för) och selen + E-vitamin för att kroppen bättre ska ska kunna ta upp all selen och så ett specialselen med K-vitamin för att bli extra potent. Han köper också koltabletter för att magen inte tål så mycket selen.

Frånskilda karlar blir bara uppraggade när han har sina barn med.

Frånskilda karlar blir egentligen bara riktigt rörda och småkära när det står en kvinna framför dem i systemkön och säger till expediten:

– Jag vill ha fem Norrland och en liten Bells.

Frånskilda karlar är med andra ord som alla andra karlar.

Utom när dom diskuterar äktenskapet.

Frånskilda karlar som är lite berusade brukar filosofiskt försöka sammanfatta äktenskap så här:

Äktenskapet är omöjligt om inte alla bitar faller på plats. Det gör dom aldrig.

Om till exempel en ful tjej gifter sig med en snygg kille är killen toffel. Pinsamt.

Om en ful kille gifter sig med en snygg tjej är killen rik. Lika pinsamt.

Om en snygg kille gifter sig med snygg tjej blir det skilsmässa för dom måste hela tiden hålla på och bevisa inför varandra och sig själva att dom fortfarande är skitattraktiva. Sorgligt.

Däremot om en ful kille gifter sig med en ful tjej kan alla bli riktigt mysigt lyckliga. Rörande va? Eller som författaren Milan Kundera säger:

– Kvinnor vill inte ha snygga karlar - kvinnor vill ha män som omger sig med snygga kvinnor.”

Ja, så där mogen var jag 1987.

Nästa gång ska jag redovisa fortsättningen - den handlar om föräldraskapet. Det är ännu värre…

Veckans bok

Åsa Linderborgs nya bok ”Året med 13 månader” är en fullständig thriller om hennes gräsliga liv på ett Aftonbladet i kris - och mitt i ett förhållande i nästan lika stor kris. Rena ”Gökboet”.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.