Kända röster om Norra Finnskoga

På den tiden då folk ännu skrev brev på papper jobbade jag som lärare i Höljes. I geografiundervisningen fick eleverna träna denna nu föråldrade konst genom att skriva brev till olika länders ambassader och be om information av olika slag om landet. När det gällde Sveriges geografi blev det länens turistinformatörer som sattes i arbete.

De flesta ambassaderna liksom turismens företrädare i Sverige skickade massor av broschyrer, bilder, dekaler och annat intressant.

En utveckling av idén var att eleverna fick skriva till kända personer i Sverige och få dem att berätta vad de visste om Norra Finnskoga, barnens hemförsamling. Eleverna gick ihop i grupper och skrev sina brev, och en hel del fick svar, faktiskt så många att de kunde presentera dessa i en egen skoltidning. Denna tidning kom ut våren 1983 och fick namnet Höljesbladet.

Ett par år senare kom elevernas första nummer av Nola Tûsa, en tidning som årligen kom ut fram till millennieskiftet. Där skrev eleverna ner större och mindre nyheter från församlingen och gav ut dem som en årskrönika.

Men åter till Höljesbladet av år 1983. Breven mynnade ut i frågan: Vad vet du om Norra Finnskoga? De mest uttömmande svaren kom från två teveprofiler, Bengt Öste, nyhetsankare i Rapport, och Bengt Alsterlind, från Hajk.

Att värmlänningen Alsterlind kände till bygden är det ingen tvekan om. Han beskrev Norra Finnskoga som en liten oas i Klarälvdalen med vidsträckta skogsområden och få människor. Han påpekade också att Erik Tellander, som förr drev värdshuset, har kallat området för Europas närmaste vildmark.

”I älven kan man bada och fiska harr, dessutom kan man åka flotte på den. Uppe på älvbrinkens västra sida ligger den moderna kyrkan. Den har fått sina moderna men mycket vackra linjer av Karlstadsarkitekten Havstad. Av Värmlands modernare kyrkor anser jag att den vackraste ligger just i N. Finnskoga. Stormar och barkborrar har åsamkat skogen svåra skador. Många höga åsar och mjuka dalar står i dag alldeles kala, rensade från skog. Detta har haft en positiv sida bland alla de negativa. Man har fått en underbar utsikt från många toppar där man förr bara såg skog.” Detta plus lite skolprat från Bengt Alsterlind.

Bengt Öste skrev också mycket långt och engagerat. Han kände till litet om finnskogens historia och visste av egen erfarenhet att det var mycket vackert i Norra Finnskoga. Han hade varit där och med egna ögon sett den rika förekomsten av älgar. Den fiskeintresserade Öste visste att Klarälvsöringen hade sin sista lekplats norr om Kärrbackstrand, där Klarälven är ”som vackrast”.

Öste engagerade sig också i frågan om Strängsforsens utbyggnad, något som diskuterades vid den tiden. Han var särskilt rädd om Klarälvsöringen: ”Nu hotas den av utrotning – byggs Strängsforsarna ut, försvinner denna unika fiskstam för alltid, och samma öde drabbar sannolikt även laxen i Klarälven, även den en egen stam. Visst kan man konstkläcka och odla fisk, och det görs ju alltmer, men utan en så kallad genbank är det inte möjligt att rädda en fiskstam - - -. Detta tänker jag på varje gång jag besöker Norra Finnskogen och ser den vackra älven – för den är ju fortfarande vacker däruppe. Jag hoppas också att få behålla den, och fisken i den, och jag hoppas också att ni ropar ett högt NEJ varje sommar när ni ser Uddeholmsbolaget köra ut sina maskiner i älven (jag har sett det) för att rensa den från storsten och på så sätt underlätta flottningen.

För om Klarälven blir en flottningsränna är det nästan lika illa som om den blir en elkraftsleverantör och inte något annat – jag och många andra kommer aldrig att vilja fara dit igen, och ni själva kommer aldrig att bo där. Det vet jag säkert, för jag har sett det hända på många andra håll i landet. Och jag vill gärna komma till Norra Finnskogen och sätta mig på stranden där i er hembygd – om jag får.”

Klara besked därifrån. Östes svar var överraskande ingående och engagerat. Lite mindre engagerad var Lennart Hyland, men svarade gjorde han: ”Jag vet att Finnskoga är fint, eller hur?”

Kung Carl XI Gustaf fick också frågan. Han överlät svarandet till sin pressekreterare Elisabeth-Tarras Wahlberg, men det skulle han kanske inte ha gjort. Hon måtte ha förlitat sig på något ålderstiget uppslagsverk och påstod att församlingen tillhör Dalby (som den gjorde till 1830), att församlingen har en vacker träkyrka från 1834 (den brann 1968) och så något om den duktige skidåkaren Finnskoga-Lasse (som ju bor i Södra Finnskoga). Nåja, i alla fall hade kungen besökt bygden och upplevt den vackra naturen.

Statsminister Olof Palme svarade lite mer personligt, men även han hade svårt för att hålla isär kommundelarna. Han mindes väl en underbar resa till Norra Finnskoga, där en del partivänner i Norra Finnskoga tyckte att han behövde en ny eka på Harpsund och samlade ihop till en ny eka (från plastfabriken i Sysslebäck). Efter valförlusten 1976 flyttade han ekan till SSU:s kursgård Bommersvik, men han hade planer på att så småningom flytta den tillbaka till Harpsund, efter valsegern.

Palme nämnde också sin vän Olov Larsson i Bograngen (som dock ligger i Södra Finnskoga).

Palmes främste konkurrent om makten, Torbjörn Fälldin, skrev beundrande om elevernas initiativ till skoltidning och berättade att han några år tidigare varit i Höljes och talat på en sommarfest. Han visste mycket väl var Norra Finnskoga låg och han visste dessutom att den gamla träkyrkan hade brunnit upp. Så långt hade han väl reda på sig, men däremot ville även han gärna föra Finnskoga-Lasse till Norra Finnskoga.

Skådespelaren Per Ragnar erkände villigt att han inte hade mycket att komma med när det gällde Norra Finnskoga: ”Jag har turnerat landet runt i många, många år och besökt många kommuner, men just nu står det still när det gäller Finnboda [!].”

Höljesbladet från 1983 innehöll dessutom mer information om Norra Finnskoga, bland annat ett helt uppslag där finnskogavännen och radiomannen Per Eric Nordquist svarade på en hel mängd av elevernas frågor.

Två Höljeskändisar, Britta Larsson (senare Nordberg) och handlaren Peter Larsson, presenterades liksom Finnskoga Wärdshus, Finnskoga Buss och Höljesdammen.