• idag
    26 sep
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    27 sep
    16°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    28 sep
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    29 sep
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    30 sep
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Varför inte gå över tröskeln?

Ledare
PUBLICERAD:
Finlands försvarsminister Antti Kaikkonen med sin svenske kollega Peter Hultqvist på ett Nordefco-möte i höstas.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten med andra länder är avgörande för vår säkerhet. Det slår försvarsminister Peter Hultqvist (S) fast i en ordrik debattartikel i Dagens Nyheter (29/7), men att ta den logiska konsekvensen till ett fullt Nato-medlemskap vill han inte.

Den egentliga nyheten som presenterades i debattartikeln var att Sverige nu skall förbereda lagstiftning för ett så kallat värdlandsavtal med Finland. Det betyder i praktiken att svenska och finska militära förband skall kunna verka på varandras territorium om det skulle behövas vid olika kriser eller till och med krig. Gott så, Sverige och Finland har många gemensamma intressen, och vi har redan ett utvecklat samarbete som alltid kan bli bättre.

Försvarsminister Hultqvist har med detta som avstamp en längre redogörelse för många av de andra internationella samarbetena vi har inom försvars- och säkerhetspolitiken. Det gäller både bilaterala samarbeten med länder som Storbritannien och Förenta Staterna, som med organisationer som EU, FN och Nato. Syftet är "att höja tröskeln för en eventuell antagonist som planerar att agera mot vårt land i strid mot internationell rätt", som han skriver.

Han räknar bland annat upp det nordiska försvarssamarbetet Nordefco och partnerskapet med den västliga försvarsalliansen Nato som viktiga. Hultqvist betonar särskilt samarbetena med britterna och amerikanerna. Med Storbritannien skall vi utveckla nästa generations stridsflyg efter 2040, och vi deltar i den av britterna ledda Joint Expeditionary Force. Och han skryter med att det under hans sex år som försvarsminister så har relationen till den amerikanska försvarsmakten och dess försvarsdepartement fungerat utmärkt, och skall dessutom fördjupas och utvecklas (inget om Trump här inte).

Det finns ingenting att invända mot allt detta, tvärtom. Och Hultqvist har helt rätt när han skriver om att samarbetena är avgörande för vår säkerhet och att de höjer tröskeln för en eventuell angripare. Men gissa vad som definitivt hade höjt denna tröskel? Jo, det vore så klart om vi själva klev över den. Om vi lämnade farstun och kom in i Natos stugvärme så skulle vår säkerhet garanteras på ett helt annat sätt.

Utan medlemskapets ömsesidiga försvarsförpliktelser så utmynnar alla våra internationella samarbeten endast i en from förhoppning om att andra skall komma till undsättning om det skulle behövas. Men vi kan aldrig vara säkra på det, hur strategiskt belägna vi än är i Östersjön. Utan ett formellt medlemskap, och kanske också utländsk trupp på plats, så räcker det att vi blir överrumplade för att det redan då kan vara för sent.

Med alla våra försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten är vi redan en de facto-medlem, men vi saknar de fördelar som ett riktigt medlemskap ger. Istället så skapas det en osäkerhet runt oss, där många av våra samarbetsländer blir smått irriterade över vår ständiga fixering vid vår formella alliansfrihet. "Den militära alliansfriheten är den självklara grunden för de samarbeten Sverige bedriver", skriver Hultqvist. Men nej, den är inte alls någon självklar grund. Utom för en neutralitetsnojig socialdemokrat då.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.