Dystopin Tjänarinnans berättelse skrevs av Margaret Atwood i Västtyskland 1984, och kom ut på förlag året därpå. Boken kom att uppmärksammas på nytt 2017, när den blev TV-serie. Att manuset skrevs under kalla kriget 1984, med Berlinmuren som fond, syns tydligt i boken.
Det är svårt att läsa om det gråa samhälle som beskrivs utan att se gamla Östtyskland (DDR) framför sig. Men framförallt är det de många religiösa och bibliska citaten och allusionerna som slår den uppmärksamme läsaren.
Boken handlar om att USA tagits över av religiösa fundamentalister, som döpt om landet till Gilead. Men hur ska man förstå boken? Är det rentav en antireligiös och kristendomsfientlig bok Atwood skrivit? Nej, det är det inte, vilket tydligt framgår av det nya förord som Atwood kände sig föranledd att tillfoga 2017. Boken är inte alls religionsfientlig, utan den ”… vänder sig mot bruket av religion som täckmantel för tyranni; det är en helt annan sak”. Vidare: ”I dagens verkliga värld är vissa religiösa grupper viktiga folkrörelser till skydd för sårbara grupper, bland annat kvinnor”. Ja, faktum är att boken på många sätt lämpar sig för en kristen tolkning, där bokens huvudrollsinnehavare – Offred - är en av få sant troende i ett galet fundamentalistiskt och vridet samhälle.
Ett intressant faktum i boken är att det är förbjudet att läsa och äga biblar i Gilead – det får endast några få i ledargarnityret göra. Och Bibeln citeras ganska så ofta i boken; men den bibelkunnige kan notera att det nästan alltid är felcitat eller medvetna feltolkningar i citaten som regimen använder. När Tant Lydia t.ex. försöker citera vad Bibeln säger om män konstaterar hon: ”Allt kött är svagt”. Men Offred tänker: ”Allt kött är gräs, rättade jag henne i mitt eget huvud”. För Offred kan sin Bibel, i motsats till Gileads representanter, ja Offred begråter det faktum att hon inte har tillgång till någon egen Bibel. (Citatet om att allt kött är gräs är f.ö. hämtat ur Jesaja 40:6). Låt mig få ge ett annat exempel på felaktig bibelanvändning i Gilead: det finns en paroll i Gilead: ”av var och en efter hennes förmåga; åt var och en efter hans behov”, som citeras i kapitel 20. Tjänarinnorna får recitera det, tre gånger i rad, och tant Lydia hävdar att det är från Paulus, i Apostlagärningarna. Det är bara det att citatet inte finns i Apostlagärningarna. Faktiskt inte ens i Bibeln. Det är nämligen en omskrivning av ett känt citat av Karl Marx: ”Från var och en efter hans förmåga, till var och en efter hans behov”. Och på den vägen är det boken igenom: Gilead styrs helt enkelt av människor för vilken Bibeln eller tron på Gud i egentlig mening inte spelar någon roll, annat än för att legitimera den egna makten. Precis som det ofta är inom fundamentalistiska rörelser. Människorna i Gilead går aldrig i kyrkan och de samlingar som beskrivs i boken är regimens egna galna ceremonier eller avrättningar. De få kyrkor som trots allt står kvar i Gilead är museum (här ekar allusionerna till gamla DDR tydligt). Motståndarna mot Gilead, ”rebellerna”, är i berättelsen baptister, katoliker och kväkare. Ja, den motståndsrörelse som smugglar ut människor ur Gilead, och som är så central i TV-serien, drivs just av kväkare.
Nej, fundamentalisterna i Gilead utmärker sig verkligen inte genom sin djupa fromhet eller sin hängivna religiositet. Men det gör faktiskt Offred. I en av de centrala passagerna, i kapitel 30, beskrivs hur hon ber Vår Fader, i sin egen tolkning. Och i kapitel 10 reciterar hon Amazing Grace – en sång som är förbjuden i Gilead, eftersom den anses som ”farlig”. För mig är det Offreds fromhet och motstånd mot förtrycket som står i centrum för berättelsen.
Ja, det som är tjänarinnans berättelse.