• idag
    26 sep
    10°
    • Vind
      9 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.4 mm
  • söndag
    27 sep
    16°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    28 sep
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    29 sep
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    30 sep
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Ghasri: Migrationspolitiken är ett lapptäcke

Signerat
PUBLICERAD:
Svensk migrationspolitik liknar ett lapptäcke, kärt hållet men illa omhändertaget, där den nötta sömmen inte längre mäktar att hålla ihop delarna efter decennier av slitage, skriver Anosh Ghasri.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
Löfvens uttalande öppnar såldes upp för frågan om vilka [principer] han, eller andra som motsätter sig ett volymtak, främst känner att de har en moralisk princip gentemot att upprätthålla, skriver Anosh Ghasri.

Ayas ljusgröna ögon tittar rakt in i kameran. Hennes blick räds inte kameralinsen. Stadig och obeveklig konfronterar den linsen. Håret är uppsatt i två tofsar och några hårspännen dekorerar hennes hår. Blott 5 år gammal är Aya en av alla syriska flyktingar som bor i tillfälligt uppsatta tält i ett flyktingläger i Jordanien. Hennes oskyldiga men på samma gång alltför medvetna blick väcker frågor. Är detta hennes lott i livet? Kan hon någonsin komma därifrån? Hur ska 80 miljoner människor som enligt FN tvingats från sina hem på grund av konflikter, våld och kränkningar av mänskliga rättigheter, hanteras?

I samband med diskussionerna om en ny migrationsöverenskommelse, menade statsminister Stefan Löfven (S) att ett fast volymmål i migrationspolitiken bryter mot en moralisk princip. Det finns förstås såväl taktiska som politiska skäl till det. Retoriskt låter Löfvens uttalande behjärtansvärt och storslaget; Sverige gör inga avsteg från den moraliska principen att hjälpa människor i nöd. I praktiken däremot, håller Löfven kartan upp och ner.

Dels för att moraliska principer har två sidor i sammanhanget; det egna landets och såldes medborgares välfärd, trygghet, säkerhet och värdig levnadsstandard å ena sidan, och priset för ett fortsatt generöst mottagande å andra sidan. Men också för att han trots vetskap om den svenska migrationspolitikens följder ompaketerar sitt budskap så att det blir en fråga om moral; god mot ont, solidaritet mot själviskhet.

Moraliska principer är värda något först när de praktiseras. Löfvens uttalande öppnar såldes upp för frågan om vilka han, eller andra som motsätter sig ett volymtak, främst känner att de har en moralisk princip gentemot att upprätthålla. För migrationspolitiken är inte frikopplad från andra politikområden. Hur många människor Sverige kan ta emot är kopplat till hur många människor som Sverige kan absorbera. Vidare är den direkt kopplad till bland annat konsumtion av välfärdsstatens resurser såsom vården (utrikesföddas ohälsa och behov av vårdinsatser är högre än etniska svenskars) samt demografiska och sociala förändringar.

1990 hade Sverige tre utsatta områden. I dag är antalet utsatta områden sextio. Tjugotvå av dessa är särskilt utsatta områden, där polisen inte kan fullfölja sitt uppdrag och rättsstatens principer är lika obetydliga som en flugas vingslag. Detta skedde inte över en natt. Kunskapen om varåt det barkade fanns redan för tjugo år sedan. Likväl har migrationspolitiken moraliserats utifrån motsatsförhållandet god (generös) och ond (stram).

Den svenska exceptionalismen, att likt en sagornas hjälte vara avvikande och triumferande predika den rätta vägen för andra, är numera ett allmänt känt särdrag för Sverige. Talet om moraliska principer är ett av fundamenten till den svenska exceptionalismen.

2017 skrev Alex Schulman i Expressens kultursida, på behörigt avstånd från asylsökande och andra, att Sverige är ”en humanitär stormakt, bättre än alla andra på att rädda människor i nöd." Det var karakteristisk för den svenska självbilden i relation till migrationspolitiken. Det är delvis ur denna välvilliga men på samma gång grandiosa självbild, som inte tål att konfronteras med den verklighet den skapar, och därför måste skaffa sig en moralisk position som oantastligt som inte ska ifrågasättas, som motståndet mot ett volymtak springer.

Svensk migrationspolitik liknar ett lapptäcke, kärt hållet men illa omhändertaget, där den nötta sömmen inte längre mäktar att hålla ihop delarna efter decennier av slitage. Utåt, mot andra länder och de här hemma som med facit i hand vill se en stramare migrationspolitik, sägs täcket förstås vara i utmärkt skick. För att det är lika heligt för den sittande regeringen (och den förra) som det är helande för den svenska självbilden. Det bevarar självbilden som moraliska principers fanbärare. Det faktum att några enstaka strån tappert kämpar för att hålla ihop det som går att hålla ihop, ska helst inte påtalas.

Men Aya då? Jag hoppas innerligt att hon en dag kan lämna flyktinglägret och leva ett värdigt liv. Vi behöver rannsaka oss själva, laga hålen i vårt lapptäcke som vi håller så kärt, för att sedan efter förmåga kunna räcka ut en hjälpande hand till henne.

Anosh Ghasri

Frilansskribent

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.