Nyligen antog regeringen en nationell strategi för cirkulär ekonomi. Det låter kanske inte särskilt upphetsande och det har inte uppmärksammats särskilt, men det handlar om en plan för en grundläggande och fullständig omställning av samhället.
Strategin sträcker ut sig över 17 sidor som inte är särskilt lätta att penetrera. Innehållet utgörs till stor del av rent snömos. Men den kretsar kring en vision: "Ett samhälle där resurser används effektivt i giftfria cirkulära flöden och ersätter jungfruliga material."
Bortsett från det lustiga att jungfrulig normalt lär betraktas som en sexistisk term av de rödgröna identitetsvurmarna är det en skrämmande om än otydlig läsning. Att bryta beroendet av dessa jungfruliga material innebär till exempel ett stopp för gruvverksamhet och rimligtvis en kraftig minskning av uttag av träråvara ur skogen. Två fenomen som alltjämt bär en stor del av det svenska biståndet på sina axlar.
Eftersom näringsminister Ibrahim Baylan (S) är den minister som tillsammans med klimat- och miljöminister Isabella Lövin (MP) vore det klädsamt om han ville precisera hur nära i tiden regeringen ser detta hända. Handlar det om fem år, tio år eller om femtio år?
Den del där regeringen försöker sig på ett mer konkret anslag är påfallande obehjälplig. Det framgår att vi sannolikt kan se fram emot en ny märkning av varor som är cirkulärt anpassade. Ett stort problem är nämligen att konsumenter inte nödvändigtvis gör rätt val. Det måste åtgärdas och man får nog vara glad att de åtminstone avser att börja med något så harmlöst som en märkning.
Det är dock inte enbart konsumenterna som måste ställas om. Detta skifte skall göras gemensamt av ”politiken, näringslivet, offentlig sektor, akademi, privatpersoner och civilsamhället”. Det ser oansenligt ut men är ett häpnadsväckande krav. Vi saknar i vår demokrati en tradition av att styra näringslivet, akademin och civilsamhället på det viset, för att inte tala om privatpersonerna.
Regeringen avser att ändra hur alla dessa sektorer agerar, vilka val de gör. Det vill säga hur de använder sin fria vilja. Det är en totalitär ambition. I demokratier anses det brukligt att använda andra medel för att åstadkomma genomgripande förändring, opinionsbildning är en sådan. Men eftersom Miljöpartiet alltjämt verkar få det kämpigt i nästa riksdagsval har man kanske tagit det för intäkt för att pröva andra, mer ingripande medel.
Det är inget fel med vare sig återvinning eller återanvändning, inte heller att reparera saker. Men vad regeringen har presenterat är en plan för att med politisk makt omstöpa samhället.
Hoppet står möjligen till att regeringen saknar kompetensen att genomföra denna förändring. Samtidigt som detta sker har regeringen förbjudit plastpåsar som var en sektor som nästan dagligen utvecklades mot klimatneutralitet, återanvändning av råvaran och innovativ användning av biologiska material. Allt för att uppmuntra användningen av flergångskassar vars klimateffekt är betydligt värre.
Den nu beslutade planen är måhända bortom regeringens förmåga att genomdriva. Men den är ett hot mot det samhälle vi har där makten tjänar folket och inte tvärtom. Det är dags för borgerligheten att vakna.