Från och med i dag arbetar svensken för sig själv. Den 18 juli är nämligen den så kallade skattefridagen, som räknats fram av Skattebetalarnas förening. Fram till i dag har en medelinkomsttagare i Sverige tjänat tillräckligt mycket för att kunna betala alla skatter. Det är en dag senare än förra året, men eftersom det är skottår i år så infaller det på samma datum.
Skattefridagen är ett pedagogiskt mått över hur mycket skatt vi egentligen betalar. Många skatter är ju dolda i Sverige. Den mest synliga är ju den vanliga inkomstskatten som dras på lönen, men även den är lite dold eftersom den skatten dras direkt från lönen av arbetsgivarna. Men det finns också löneskatter, som också kallas arbetsgivaravgifter, som en löntagare överhuvudtaget inte ser röken av. Ändå är de högre än inkomstskatten.
Totalt betalar vi 54,6 procent i skatt. Av dessa är arbetsgivaravgifterna 24 procent, inkomstskatten 18 procent och indirekta skatter, som moms och punktskatter, 12 procent. Då skulle man kunna säga att vi betalat våra arbetsgivaravgifter den 30 mars och vår inkomstskatt den 4 juni, och nu alltså resterande konsumtionsskatter. Det säger en hel del om det högskatteland som vi lever i.
Nu varierar skattefridagen över landet på grund av att kommunalskatten är olika hög. I Österåker inföll den redan i tisdags och i Dorotea kommer den först i onsdag nästa vecka, en skillnad på nio dagar. I Värmland så är skattefridagen för Karlstad och Arvikas del i morgon, men först den 22 juli i Hammarö och Storfors. För Hammarös del ser vi här vad den gigantiska skattehöjningen inneburit för kommuninvånarna. Sedan varierar dagen också med hur mycket man tjänar – ju mer desto senare skattefridag i allmänhet.
Utvecklingen genom åren av skattefridagen är också intressant. När alliansregeringen tillträdde år 2006 var skattefridagen så sen som den 8 augusti. Men med sina jobbskatteavdrag tidigarelades skattefridagen till den 16 juli under alliansåren, alltså med nästan tre veckor eller 22 dagar. Denna trend bröts dock efter att de rödgröna tog över, och under förra mandatperioden senarelades den med tre dagar. M/KD-budgeten 2019 gjorde att dagen senarelades med en dag. Det visar med all önskvärd tydlighet vilka partier som är för sänkta skatter.
Visst är det viktigt att betala skatt för att finansiera gemensamma angelägenheter. Men problemet är att alltför många politiker tycker att alldeles för mycket är gemensamma angelägenheter. Istället för att koncentrera sig på yttre och inre skydd och välfärdens kärna, så har de offentliga utgifterna svällt. Lägg därtill ett omfattande slöseri och en oförmåga att prioritera och rationalisera och vi har det skattetryck vi har.
Tyvärr talas det alltför lite om detta och om behovet av sänkta skatter. Numera tycks de flesta snarare tala om att det behövs höjda skatter i framtiden. Men ingenting kan vara mera fel.