Det fanns ett brett stöd i riksdagen för den linje M drev i förhandlingarna hos de övriga borgerliga partierna. En avgörande fråga blir förstås om L och C fortsatt står fast vid vad de hittills utlovat, skriver Kjell Göthe.
Enigheten kring en rejäl satsning på totalförsvaret bröt samman tidigare i somras. Regeringen i skepnad av försvarsminister Peter Hultqvist (S) reste sig upp från förhandlingsbordet och gick. Kanske lämnade han efter sig en brasklapp med texten ”härtill är jag nödd och tvungen” – för jag tror honom om bättre.
Men mot finansminister Magdalena Andersson (S) hade han ingen chans att hålla en enda meter av tagen terräng. Den ytterst ansvarige, statsminister Stefan Löfven (S), orkade uppenbarligen inte hålla emot Miljöpartiets krav, eller för den delen Vänsterpartiets propåer.
Synd, för det rådde bred enighet om en kraftfull nysatsning på försvaret mellan Socialdemokraterna (tyvärr bara verbalt skulle det visa sig) Centern, Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Men däremot inte om det nödvändiga tillskottet på pengar för att kunna förverkliga detta för där sade S nej. Har ni hört det förut? Ja, ja, ja, och samma misstag upprepas nu om igen!
Men ordföranden i försvarsberedningen, Björn von Sydow (S), skall ändå ha en ros, för sin insats att försöka få till en rejäl upprustning av militärt och civilt försvar. Detta är desto viktigare i en tid när hoten mot Sverige ökar kraftfullt och coronapandemin blottlägger svåra brister i vår beredskapsplanering. Lagerhållning av livsviktigt material visade sig vara obefintlig! Kommuner, regioner och staten tvistar nu om hur det kunde bli så och alla skyller de förstås på varandra.
Så här säger förre försvarsministern Anders Björck (M) när jag ber honom kommentera det allvarliga läge som uppstått: ”Under många år hade vi borgfred om försvaret. Vi byggde då upp och vidmakthöll ett militärt försvar i världsklass. Politikerna tog sitt ansvar för vår trygghet. Nu klarar man inte ens att få till stånd en försvarsuppgörelse, trots en orolig omvärld. Det är både ynkligt och sorgligt. Gör upp nu om ett starkt svenskt försvar!”
Aftonbladets politiske chefredaktör, Anders Lindberg, skrev en krönika som varnar för att Löfvens försvarspolitik inte håller i riksdagen. Så kan mycket väl bli fallet i höst. Men räkna med att S vill skjuta på frågan. Det har som ni vet hänt alltför ofta med den här regeringen som har så svårt att komma till beslut. Men det finns dessbättre en annan väg att gå, vilket ordföranden i försvarsutskottet Pål Jonson (M) lovar försöka med. Det är att riksdagen tar över och driver fram ett beslut, inklusive finansiering. ”Det är både rätt och nödvändigt i ljuset av det försämrade säkerhetspolitiska läget”, säger han.
Det fanns ett brett stöd i riksdagen för den linje M drev i förhandlingarna hos de övriga borgerliga partierna. En avgörande fråga blir förstås om L och C fortsatt står fast vid vad de hittills utlovat, de är ju trots allt stödpartier till S. Men håller de ord, ja då talar mycket för att januariavtalet också stryker med, vilket förvisso vore en god gärning i sig. För det har tjänat ut om det nu någonsin betytt något, utom förstås att ge en rejält stukad socialdemokrati regeringsmakten efter senaste valet.
Vårt försvar för fred och frihet är det viktigaste riksdag och regering har att värna och det måste få kosta. Dessutom, med ett starkt totalförsvar klarar vi bättre alla de samhällskriser vi hamnar i och de blir tyvärr många att döma av hur det står till i riket numera. Bäst för landet vore förstås om centern och liberalerna drog slutsatsen att de spelar på fel planhalva. För borgerlig politik drivs alltid bäst tillsammans med likasinnade.
Kjell Göthe
Politisk krönikör