• idag
    26 sep
    13°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    27 sep
    16°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    28 sep
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    29 sep
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    30 sep
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Intervju Patrik Oksanen: Stresstest för Sveriges beredskap

Signerat
PUBLICERAD:
Vi tänkte oss att vi inte längre skulle kunna bli utsatta för stora och breda attacker. Istället planerade vi för mindre kriser, som olyckor, säger Patrik Oksanen.
Foto: Henrik Sundbom
Att leda i kris är något annat än att leda i vanlig tid. Man skulle behöva göra om MSB till den civila krisledningsmyndigheten, som kan kliva in och ta befälet i olika kriser, säger Patrik Oksanen.

Patrik Oksanen är senior fellow på tankesmedjan Frivärld och ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien. I första delen av en intervju berättar han om Sveriges beredskap.

Hur är Sveriges beredskap?

– Sveriges beredskap är tyvärr inte god. Det beror på att vi under lång tid har underskattat riskerna. Vi gjorde oss av med ett system anpassat för den värsta tänkbara krisen, det vill säga krig, och ställde om till ett mindre krisberedskapssystem. Vi tänkte oss att vi inte längre skulle kunna bli utsatta för stora och breda attacker. Istället planerade vi för mindre kriser, som olyckor.

Har det tagits höjd för pandemier?

– Pandemier har funnits med i krisberedskapstänkandet, men olika aktörer som har ansvar enligt ansvarsprincipen har glömt det. Det finns exempel på regioner som har plockat bort beredskapslagren för pandemier så sent som 2019. Man har tänkt att det alltid går att få hjälp av någon annan vid en kris.

Är det först nu bristerna i den nya beredskapen märks?

– Nej, vi såg svagheter redan under tsunamikatastrofen 2004. Problemen med ansvarsprincipen, som innebär att den myndighet som har ansvar i vanliga fall även har det i kristid, blev tydliga under Västmanlandsbranden 2014. Det här blev ännu värre 2018 med flera samtidiga bränder då resurserna inte räckte till. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, gick i det läget in och prioriterade var räddningsresurser bäst behövdes, trots att myndigheten inte hade mandat för det. För annars gäller att den räddningsledare som först begär hjälp av exempelvis Försvarsmakten är den som får hjälpen, inte den räddningsinsats som har det största behovet.

Hur fungerade beredskapen tidigare?

– Förr hade vi en civilförsvarsorganisation, med egenplanering och materiel. Räddningstjänsterna hade lager av utrustning som inte användes i vardagen, utan var förbehållet kriget eller den stora katastrofen. Det är den typen av lager som Finland behöll och nu har kunnat öppna under pandemier. I Sverige försvann den beredskapen efter kalla kriget.

Vad kan göras för att stärka beredskapen för nästa kris?

– Att leda i kris är något annat än att leda i vanlig tid. Man skulle behöva göra om MSB till den civila krisledningsmyndigheten, som kan kliva in och ta befälet i olika kriser. Och sedan behövs ett nationellt säkerhetsråd som ligger under statsministern, i regeringskansliet. Då är det enklare att leda. Vi behöver även se över lagstiftningen med avseende på hur styrningen går till i kristid. Och till det behöver vi bli tydligare med ansvar för olika aktörer, om att ha beredskapslager. De måste finnas lager på olika nivåer, även lokalt.

– Pandemin har stresstestat den svenska beredskapen. Om vi tar till oss lärdomarna från den kan vi lära oss mycket. (SNB)

Agnes Karnatz

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.