TV: Så minns föräldrarna sin mördade dotter Sabina, 5

Femåriga Sabina knivhöggs till döds när hon stod i matkön utanför sin förskola.

17 år senare har mamma Jeanette fortfarande en bild av dottern som skärmsläckare på telefonen och lillebror Isac, 20, har en stor tatuering över sin mördade syster.

– Vi tänker fortfarande på Sabina varje dag, säger pappa Anders Moqvist.

Körsbärsträdet skuggar den soldränkta trädgården hemma hos makarna Jeanette Eriksson och Anders Moqvist i ett lummigt bostadsområde i Arvika.

Bara några meter bort ligger stenplattorna där deras dotter Sabina en sommar för länge sedan höll ett vakande öga över en myrstig.

– Jisses, där fick vi inte gå eller cykla. Hon var envis som Jeanette säger men beskyddande också, tog lite ansvar, säger pappa Anders.

Minnet av dottern är levande, trots att det är nästan 17 år sedan Sabina dog - mördad av en psykiskt sjuk 23-årig man i ett besinningslöst knivdåd.

Sparkcykel till förskolan

Det var en ovanligt varm septemberdag torsdagen 11 september 2003. På morgonen tog fem och ett halvt år gamla Sabina sparkcykeln nedför den svagt sluttande backen mot Gategårdens förskola, bakom följde mamma Jeanette och lillebror Isac – som gick på en annan avdelning på samma förskola.

Därefter återvände Jeanette hem, hon jobbade kväll den dagen och skulle inte börja på flera timmar. Hon gick ner i källaren och satte på den tv-sända presskonferensen där dåvarande statsminister Göran Persson meddelade att utrikesminister Anna Lindh avlidit efter att hon blivit knivhuggen på NK i Stockholm dagen innan.

Samtidigt samlade personalen på den öppna psykiatriska avdelningen på Arvika sjukhus patienterna för att informera dem om mordet på Anna Lindh. En av de intagna, en 23-årig man som fram till nyligen vårdats på den slutna avdelningen, övertalade sedan personalen att han skulle få gå själv till sjukhusets kafeteria för att köpa godis.

Överföll Sabina

Men i stället promenerade han en dryg kilometer till Coop där han köpte en morakniv, samma vapen som Anna Lindh-mördaren använt. Han följde sedan rösterna i huvudet som i flera dagar uppmanat honom att döda barn.

– Kanske för att de är oskyldiga. De har inte gjort så mycket. Det är därför jag tror att det är satan som pratar med mig, sa han senare under rättegången.

När han kom till Gategårdens förskola, som låg på vägen tillbaka mot sjukhuset, stod Sabina och fyra av hennes förskolekompisar och väntade på att få gå in i matsalen. 23-åringen överföll omgående Sabina som var närmast och högg henne med morakniven upprepade gånger i huvud och överkropp.

Personal på förskolan ringde omedelbart Jeanette som hoppade in i bilen och körde de drygt 300 meterna till Gategården.

– De sa att det hänt något fruktansvärt. När jag kommer ner så... då ligger hon där och hon var borta redan då så det gick fort.

"Försökte skydda sig"

Tårarna bryter fram när hon talar:

– Så fick jag åka med ambulansen, de tog Sabina i en annan ambulans. Men det gick ju inte att rädda henne.

När Anders kom fram till förskolan möttes han av en stor blodfläck på asfalten, hans dotter var redan på väg till sjukhuset. Han fortsatte dit och träffade Jeanette som precis sett hur akutpersonal bar i väg Sabina.

– Det jag reagerade på när de bar ut henne var att tummen bara hängde, det var ett så fint snitt. "Men gud, kolla tummen sa jag", det har jag så starkt minne av, säger Jeanette Eriksson.

– Hon hade antagligen tagit tag i kniven, för hon var ju huggen både framifrån och bakifrån, så hon har väl försökt att skydda sig. Men rättsläkaren har sagt att en halv minut, max en minut, så är hon fullständigt borta i medvetandet. Så hon har nog aldrig hunnit få ont, säger Anders Moqvist.

Han valde några veckor senare att läsa det fullständiga obduktionsprotokollet över Sabinas samtliga skador.

– Jag kände att jag måste det för att få frid. Och tre olika hugg hade vart och ett tagit livet av henne.

"Jag höll första förhöret"

Medan Anders och Jeanette sitter på sjukhuset hos sin mördade dotter har polis Göran Brofeldt och en kollega redan gripit mördaren.

Mannen återvände till den psykiatriska avdelningen direkt efter mordet. Från att han lurade personalen att han skulle gå till kafeterian tills han var tillbaka – i blodiga kläder och med kniven i behåll – gick det bara 20 minuter.

– Vi fick uppgift om att gärningsmannen eventuellt skulle finnas uppe på sjukhuset, så vi gick in på avdelningen och han stämde ju väldigt väl överens med det signalement som vi fått så han greps där och vi tog ner han till polisstationen här i Arvika, säger Göran Brofeldt.

Han fortsätter:

– Jag höll första förhöret med honom och då erkände han rätt av att han dödat flickan. Sabina var den som blev offret, men det kunde ha blivit vilket annat barn som helst.

Berg av blommor och gosedjur

I samband med att den då 23-årige mannen erkände mordet avslöjade han även att han var skyldig till att ha bränt ned en 1300-talskyrka i Södra Råda utanför Gullspång.

– Han var väldigt uppriktig när man pratade med honom, han var väldigt rak och ärlig i sina svar men han var lite manipulativ i sitt sätt att vara, säger Göran Brofeldt.

Det brutala mordet skakade om hela landet, som redan var i chock efter att bara några timmar tidigare fått veta att Anna Lindh knivhuggits till döds.

Utanför Gategårdens förskola växte ett berg av gosedjur, tända ljus och blommor. För Jeanette och Anders började en kaosartad tid.

– När jag skulle ringa hem till mor och far och tala om för dem vad som hänt, det är nog det värsta samtal jag någonsin har ringt, jag skakade i hela kroppen, säger Anders Moqvist.

Tatuering över syster

Begravningen skedde två veckor senare i en fullsatt kyrka. I kistan låg Sabina klädd i sin favorittröja – samma randiga tröja som hon bar på förskolefotot – och på fötterna de älskade flipflopsen. Under ceremonin spelades Sareks låt "Genom eld och vatten" – låten som Sabina sin sista tid i livet övat och övat på i hopp om att kunna söka in till tv-programmet "Småstjärnorna".

"Jag ska följa dig genom eld och vatten / Över land och hav / Jag ska älska dig tills hjärtat slutar slå".

I dag pryder strofen från låttexten lillebror Isacs arm. Han bestämde redan i högstadiet att han ville skapa en minnestatuering över sin storasyster, och numera finns även en klocka som visar Sabinas exakta födelsetid på armen.

– Man tänker ju på det, hur det skulle ha varit i dag. Men jag har ju inget att jämföra med hur det var innan, säger Isac Eriksson.

Han har inga egna minnen av sin storasyster, förutom en bild av att han kröp upp på sjukhussängen och la sig bredvid Sabina när hon precis avlidit.

– Ja det gjorde du, det var så fint, säger mamma Jeanette.

Mötte mördaren i rätten

När rättegången mot mannen som mördade deras dotter hölls i november 2003 var både Jeanette och Anders på plats. De beskriver två tuffa dagar, men det var ändå viktigt för dem att vara där.

– Jag tror inte jag tittade upp en enda gång, det var nästan så jag hyperventilerade. Det var jättekonstigt att sitta där och ha honom framför mig, säger Jeanette Eriksson.

Domstolen dömde mannen till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning efter att en rättspsykiatrisk undersökning visat att han led av en psykisk störning.

I samband med polisutredningen framkom det även att det funnits stora brister i vården av mannen och att han inte fått rätt diagnos av tidigare läkare. Mannens föräldrar hade vid flera tillfällen kört in honom till psykakuten, i december 2002 bedömdes han vara så sjuk och farlig att han tvångsvårdades i fyra månader och i augusti 2003 lades han in på nytt.

– Det är ju egentligen inte hans fel utan det är läkarna som slarvat med vården, men det är jättekluvet. Det är ju länge sedan, men det känns inte så för mig – så därför tycker jag att han ska sitta inlåst fortfarande, säger Jeanette Eriksson.

"Minns med värme och glädje"

Hennes make fyller i:

– För min del tycker jag att efter ett mord – vill jag någonsin se en sådan ute igen? Nej, det vill jag inte.

Åren efter Sabinas död var svåra. Hennes födelsedagar och avslutningarna på Gategården där Isac fortsatte att gå på förskola och skola, studentexamen för Sabinas jämnåriga – händelser som påminde dem om att deras dotter inte fanns hos dem längre.

I dag har den värsta smärtan försvunnit och de kan i stället glädjas åt de ljusa minnena. Familjesemestern i Danmark sommaren innan Sabina dog, midsommaren när hon satt och baddade sin farmor i pannan med en våt handduk, spexandet framför kameran då hon var med i en reklamfotografering för Arvika kommun och glädjen då Sabina vann förstaplatsen i en tävling för barn och hundar.

– Vi minns henne med värme och glädje, det positiva, säger Anders Moqvist.

– Smärtan har gått bort på det viset, det som gjorde riktigt ont. För det gör ont, det värker i både kropp och hjärta. Nu har man bara sorgen kvar, nu tycker jag det går riktigt bra, även om det kommer stunder ibland när man går för långt in, man tänker för långt, säger Jeanette Eriksson.

Dotterns bild i telefonen

Familjen tycker att de har fått god stöttning av samhället för att hantera sorgen och saknaden och komma vidare i livet. De renoverade nyligen huset och med stor tvekan valde de att tapetsera över den vägg där Sabina hade ritat sina första streckgubbar med bläckpenna.

Men dottern är ändå ständigt närvarande.

– Det finns inte en dag utan att jag tänker på henne, jag har henne på första sidan på telefonen så hon är med mig varje dag, säger mamma Jeanette.

Den i dag 40-årige mannen som dömdes för mordet på Sabina vårdas numera inom öppenpsykiatrin och bor i egen lägenhet på en annan ort i landet. NWT har sökt honom för en kommentar, men han har valt att inte svara.

Här kan du följa händelserna i kronologisk ordning