Henny fångar kända och okända i brons

2011 skapade hon Gunde Johansson-statyn i Filipstad och 2017 avtäcktes hennes staty av Anders Olsson i Hagfors.

Däremellan hann skulptören Henny Bernhard byta namn och sedan i fjol har hon även bytt adress, men ett är konstant: lusten att skapa.

I sommar ställer hon ut i Rottnerosparken.

Tidigare hette hon Kortenoeven i efternamn, men sedan ett par år tillbaka är namnet Henny Bernhard.

Numera finns hennes hem och ateljé i Bergsäng, nordväst om Hagfors, sedan hon lämnat gården Sjögränd i Uddeholm. Att lämna Sverige eller ens Värmland var dock inte aktuellt; hennes nederländska rötter har fått fäste i hennes nya hembygd. Hon kom till Sverige 2001:

– Men jag åker mycket till Holland. Jag gjuter allt där. Jag har en bra gjutare. Gjutaren måste också förstå konstnären och har man inte en bra kontakt, då går det inte. Det tar tid att hitta en bra gjutare, säger hon.

Fångar rörelsen

Hennes verk gjuts i brons och hon arbetar i alla storlekar, från handen höga till manshöga. Motivmässigt är hon bred: det är flickor, kvinnor, skejtare, hästar, hundar, men en gemensam nämnare är rörelse.

– Jag tycker att det är mer fritt nu, säger hon om hur hon själv tycker att hennes skapande utvecklats genom åren.

Återkommande besökare i Rottnerosparken kan instämma: här har hon ställt ut varje sommar sedan 2011, då hon första gången fick frågan.

– Varje år ställer jag ut olika skulpturer här. Varje gång vill jag att det ska vara något nytt, säger hon.

Börjar med tråd och vax

I tisdags var hon i Rottnerosparken för att som inbjuden gäst berätta om sin konst och hur hon gör sina skulpturer. När vi möts vid grinden bär hon och en väninna på flera kassar fyllda med föremål. Hon vill visa publiken processen, från hur hon med metalltråd och vax bygger upp förlagan till skulpturerna, till hur skulpturen står klar i brons.

– Jag gör dem i vax, så jag kan forma dem som jag vill, säger hon och visar hur hon lägger på vaxbitarna på trådskelettet hon format.

– Jag har en bild, jag gör ett skelett, jag bygger upp med vax som jag kan forma när det är varmt. Jag bygger på mer och mer.

Lärorikt skapande

Det kan vara en lång resa, inte bara tekniskt. Just nu arbetar hon bland annat med en skulptur som ska föreställa en utövare av en indonesisk kampsport: Pentjak Silat.

– Det är som en dans. Det ser inte farligt ut, säger hon och skrattar.

Kampsportsskulpturen tycker hon visar mycket av det som är drivkraften i hennes skapande.

– Jag lär mig så mycket! När någon frågar kan du göra Pentjak Silat tänker jag att jag vet inte. Då måste jag se hur det ser ut och var det kommer ifrån.

Nyligen har hon också lärt sig mycket om hundrasen portugisisk vattenhund, sedan hon fått ett speciellt uppdrag av en privatperson.

– De vill ha två stycken, en sittande och en som hoppar, med bara två ben i marken.

Gillar storformat

Hennes skulpturer i Rottnerosparken står i en lång rad, som en egen allé i en allé av äppelträd. De mindre skulpturerna står på podier på ena sidan och på den andra står en större skulptur av en flicka på styltor - hennes flätor ser ut att flyga i vinden.

Att skapa i det större formatet är allra roligast, tycker hon.

– Det är en utmaning att göra det!

Anders och Gunde

Till utmaningarna hon ställts inför hör också hennes mest kända offentliga uppdrag: Gunde-statyn i Filipstad och Anders Olsson-statyn i Hagfors.

– Det var roligt att ha Anders i ateljén. Det var roligt att göra en levande person, som kunde berätta vad han ville och inte ville. Ofta är det ju så att personen man gör en skulptur av är död, säger hon. Det var väldigt roligt att ha honom som modell och prata med honom och också med hans fru.

Gunde Johansson dog redan 1995 så honom fick Henny Bernhard aldrig chansen att träffa.

– Jag visste ingenting om Gunde, så det var lite svårt, säger hon.

Frun gav godkänt

Hon fick utgå från bilder och filmer och hade en referensgrupp som kom till ateljén och tittade till hennes arbete. Den 6 juni 2011 var hon i Filipstad vid avtäckningen, där Gundes fru Ingrid fick dra av täcket från statyn.

– Det var väldigt spännande när de tog av tyget från Gunde. Jag såg på hennes ansikte och hon sa "Ja, det är Gunde", säger hon och beskriver lättnaden och glädjen.