Det luktar svagt av lera inne i keramikverkstaden och det surrar från drejskivorna. En grupp på sex deltagare är uppslukade av varsitt keramikprojekt och mellan dem går Annbritt Schmützer, keramiker på Krukmakeri Hemjord och ger tips och vägledning.
– Hon är min idol, säger Richard Hagman, en av deltagarna.
Han har rest till Kristinehamn från Stockholm för att vara med på tredagarskursen i keramik. Andra har rest från Gävle och Falun, några är från Kristinehamn. Nyfikenheten på lera är vad som drivit dem hit, oavsett om de är nybörjare eller om de hållit på i flera år. Richard Hagman är deltagaren med mest erfarenhet. Han pensionär men jobbar deltid som läkare. Sen två år tillbaka har han en egen keramikverkstad med ugn, drejskiva och annat.
– Det har varit min dröm, säger han och ögonen glittrar.
Annbritt Schmützer har en Youtube-sida där hon visar allt ifrån hur man gör skålar till ljusstakar med lera.
– Hon är min favorit-youtuber. Det är jättehäftigt att få komma hit och lära sig av henne, hon har ju över 40 års erfarenhet av keramik, säger han.
Nytt skapande
Chanelle Granlund är från Kristinehamn, hon liksom Ida Brandberg, också från Kristinehamn, är nybörjare på lera men är skapare på andra sätt. Ida Brandberg är dansare i grunden och Chanelle Granlund målar akvarell.
– Jag har aldrig tagit i lera förut. Likheten med målandet är att man skapar något. Men skillnaden är att leran kan du ta på, medan tavlan mer är en värld innanför canvasen.
Från leran skapar hon fram en färgpalett som hon kan använda i sitt målande.
– Jag älskar konst som man använder. Det är tråkigt med konst som bara hänger som man inte får göra något med. Det är roligare att hålla på med saker i vardagen som är vackra, säger hon.
Ida Brandberg är inne på samma spår. Keramiken och dansen har skapandet och kreativiteten gemensamt. Men keramik är svårare än hon trodde, ta drejningen till exempel.
– Drejningen är svår för man måste centrera leran innan man kan börja göra något. Man får slänga mycket lera vilket är frustrerande, säger hon.
Dag två håller hon på med en flat skål där hon metodiskt skrapar ut en blomma. Långsamt och lugnt men koncentrerat står hon böjd över leran, pausar ibland, byter ställning, begrundar för att sen fortsätta. Tystnaden är koncentrerad bland alla i verkstaden. Ibland bryts den av något skratt, ett mutter eller meningsutbyte mellan lärare och elev. Alla som fastnat i ett kreativt flow känner igen känslan. Men dagarna under kursen är inte särskilt långa. Som nybörjare spänner du dig nämligen och kan bli trött i musklerna.
– Vi kör från tio, sen har vi en timmes lunch och håller sen på till fem på eftermiddagen. Man orkar inte hela dagen om man är nybörjare, säger Annbritt Schmützer.
Leran som används är utvunnen från gruvor i Tyskland och importerad via en grossist på Västkusten. Coronapandemin har inte påverkat tillgången på lera för verksamheten.
– Min grossist har ett lager. Sist fick jag 1,5 ton lera hitkört.