Hon slog igenom sent i livet, men då small det till ordentligt.
– Det blev nästan som en chock. Inget som jag gått och drömt om, men väldigt roligt, säger konstnären Karin Broos som i dag fyller 70 år.
I familjen Broos gör man inte någon stor affär av födelsedagar.
– Det händer till och med att vi glömmer bort att vi fyller år. Jag kommer inte ens ihåg att jag längtade efter födelsedagarna när jag var barn. Att gå på andra barns kalas var roligt, men jag tyckte inte om att själv stå i centrum. Det har jag aldrig gjort, säger Karin Broos.
"En jättefin tid"
Karin Broos såg dagens ljus 1950 och blev ett av fem syskon. Föräldrarna var matematikprofessorn Ove Hemer och lärarinnan Sigrid Hemer. Hon föddes i Uppsala, men barndomen är förknippad med Linköping.
– Där bodde vi tills jag var tio år. Det jag minns därifrån är hästar och hundar. Jag var alltid i stallet och gick ut med andras hundar eftersom vi inte hade en egen. Jag minns fortfarande namnen på de där hästarna och hundarna. Det var en jättefin tid.
Eftersom föräldrarna var lärare och lediga hela somrarna införskaffades ett sommarställe i Malexander.
– Det var en härlig känsla att komma ut i naturen vid sjön Sommen. Senare har jag kommit på att de där somrarna präglade mig mycket mer än man skulle kunna tro.
Stökiga tonår
När hennes pappa fick uppdraget att bygga upp matematikinstitutionen på Lärarhögskolan gick flyttlasset till Malmö.
– Det var något helt annat. Rätt stökiga år. I min familj var det självklart att man skulle vara duktig i skolan. Men i tonåren levde jag inte upp till de förväntningarna. Jag skolkade och var svarta fåret i familjen. Sedan skärpte jag till mig. Jobbade ett år som au pair i England. Och sista året på gymnasiet träffade jag Marc när vi var på semester i Holland.
Efter studenten ville hon ta ett sabbatsår och resa runt i Europa.
– Jag skulle bara stanna till i Holland, men blev kvar där. Marcs syster skulle söka in på konstakademien, men hade inga teckningar så hon fick låna mina. Och hon kom in. Och det var då det slog mig att jag också skulle kunna söka. Och jag kom in på utbildningen och så bodde vi där i fem år. Men sedan längtade jag ut på landet.
Hamnade i Hagfors
Av en ren slump hamnade Karin och Marc Broos i ett hus utanför Hagfors där döttrarna Sara, Sissela och Stella föddes och växte upp.
– Vi köpte huset för bara 28 000 tillsammans med en annan familj. Vi var ganska vänster och hade inte en tanke på karriär. Att tjäna pengar var fult. Vår tanke var att flytta ut på landet, odla grönsaker och ha så låga kostnader som möjligt. Och att kunna göra bilder och ställa ut utan att behöva jobba extra. Som tur är har jag aldrig behövt göra det.
Tiden i Hagfors beskriver hon som fin och lugn.
– Det var ju före internet och vi var hemma med barnen. De gick inte på dagis. Vi trivdes i Hagfors. Hade vi fått köpa förskolan i Uddeholm hade vi blivit kvar.
Slog till direkt
Men sökandet efter ett större hus där Karin kunde ha en ateljé ledde dem i stället till det gamla skolhuset i Smedsby i Östra Ämtervik.
– Vännen Tommy Bergström tipsade om huset på en fest nere i Karlstad 1988. På vägen hem åkte vi förbi och tänkte det här måste vi få köpa. Utan att ha sett det invändigt köpte vi det för 300 000 kronor, vilket då ansågs väldigt dyrt för en gammal skola.
Chockartat genombrott
På ägorna skapades så småningom Alma Löv museum, vilket indirekt ledde till Karins stora genombrott.
– Jo, det blev ju så att recensenter från de stora tidningarna kom hit och när DN:s Ingela Lind var här såg hon mina bilder och sa: ”om du har någon större utställning så måste du kontakta mig”.
Karin kände att hon i stort sett alltid målat likadant, men att hon kanske ändrat lite.
– Sara hade en väninna som gjorde en film, ”Du sköna”, där jag skulle göra en del målningar från filmen som hon kunde använda som affisch. Jag fotograferade på inspelningarna och kom underfund med att det arbetssättet passade mig. Jag använde mina döttrar som modeller. Det har känts naturligt, praktiskt och bra att de har funnits på nära håll. Det här var 2005-2006 och 2008 hade jag sparat många målningar för jag skulle ha en lite större utställning på Kristinehamns konstmuseum.
Ingela Lind kom till Kristinehamn och recenserade utställningen för Kulturnyheterna på SVT.
– Då blev en gallerist i Stockholm jätteintresserad och ville direkt ha utställningen till huvudstaden. Det var i februari 2009. Innan utställningen ringde han och sa: "Vi måste tyvärr ställa in förhandsvisningen. Allting är redan sålt". Det var helt absurt och blev nästan som en chock.
Och på prislappen stod det helt andra summor än tidigare.
– Jag hade haft samma målningar på Konstfrämjandet för 30 000. Då tänkte en del kolleger: ”Nu har det stigit henne åt huvudet." Nu gick de plötsligt för det tiodubbla.
Karin beskriver det som att det var som att vrida på en kran.
– Det blev massor med efterfrågan på allting. Det var inget som jag hade gått och drömt om, men ändå väldigt roligt. Det gäller bara att inte dras med.
Trivs bäst hemma
Basen för hennes stabila förankring i verkligheten verkar vara det stilla hemmalivet.
– Jag tycker inte om att resa. Jag trivs bäst i naturen, med hundarna och hästarna. Och vatten är viktigt för mig. Jag simmar tjugo minuter varje morgon i poolen och badar ibland i Fryken flera gånger om dagen.
Och vad det gäller konsten är det ingen massproduktion vi talar om.
– Det brukar ligga runt tolv-tretton bilder per år. Det beror på. Ibland går det lätt, ibland inte.
Karins bilder beskrivs ofta som melankoliska och hon har talat offentligt om svåra förluster. Av systern, en väninna och sitt andra barn, som dog vid födseln.
– Jag tycker det är viktigt att man kan prata om allting; att man inte hemlighåller saker. Allt blir mycket värre om man håller inne med det.
Slutligen, vad önskar du dig på födelsedagen?
– Att få vara frisk. Det hoppas jag verkligen på, säger Karin Broos.