Sverige måste säga nej till förslaget om EU-skatt. Det är fel väg för EU att gå, skriver Christian Ekström.
Nya EU-skatter och mer EU-bidrag är fel väg att gå om EU-länderna vill få fart på tillväxten i spåren av coronakrisen. EU-kommissionen presenterade nyligen sitt förslag till den återhämtningsfond för EU-området som diskuterats under våren. Syftet är att motverka de ekonomiska effekterna av coronakrisen och satsningen föreslås bli enorm: 750 miljarder euro. Bara en tredjedel ska återbetalas. Resten är rena bidrag.
Fonden ska finansieras genom en utökning av EU:s utsläppshandelssystem där EU behåller en del av kakan, men också genom att EU ges beskattningsrätt. EU-kommissionen vill införa en lång rad EU-skatter, bland annat koldioxidskatt på importvaror, en digital skatt och en slags europeisk bolagsskatt.
Det är av flera skäl viktigt att Sverige säger absolut nej till att överföra beskattningsrätt till EU. För det första innebär det en ny – fjärde – beskattningsnivå i Sverige. Denna gång med ännu mindre möjlighet för medborgarna att säga sitt. Ökade utgifter för EU bör – i den mån de alls är nödvändiga, vilket i sig är tveksamt – betalas som idag, via ländernas medlemsavgifter. Det skapar incitament för medlemsländerna att minska utgifterna och därmed EU-avgiften framöver. Ett allvarligt problem inom EU-byråkratin är dessutom att utgiftsökningar och felsatsningar sällan granskas hårt och den revision som görs tycks lätt att bortse ifrån. Här behöver EU skärpa sig och arbetet mot slöseri stärkas.
Så skriver du en debattartikelFör det andra är det nästan omöjligt att föreställa sig att de föreslagna skatterna inte skulle permanentas, höjas och därefter utökas till fler områden. Med ”egna” pengar skulle EU-kommissionen känna sig manad att ”lösa” fler och fler problem med hjälp av EU-budgeten, ivrigt påhejade av olika intressegrupper vars efterfrågan på andras pengar tycks oändlig.
Det faktum att det krävs enhälliga beslut i skattepolitiken är en av få saker som har hållit tillbaka kostnaderna i EU. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att misstänka att de som vill se EU-skatter gör det för att slippa tvingas ta omvägen via regeringar och folkvalda i medlemsstaterna och på så sätt slippa förklara för sina medborgare varför deras pengar behövs i EU. Detta riskerar i sin tur att spä på det folkliga missnöjet mot EU som institution, och att fler länder lämnar EU.
För det tredje är den redan kritiserade digitalskatten en tydlig krigsförklaring mot USA då den i huvudsak riktar sig mot amerikanska företag som Google, Amazon och Facebook. Men det är knappast regleringar och handelshinder som skapar grogrunden för att nästa teknikjätte ska komma från Europa. Handelskrig har ingen något att vinna på. Bättre vore att sträva efter starkare relationer till omvärlden.
Sverige bör fortsätta hålla en strikt sparsamhetslinje i EU och motverka alla förslag om beskattningsrätt för EU, liksom förslag om att införa kvalificerad majoritet istället för krav på enhällighet när frågor som rör skatter beslutas. Risken är annars att Sverige får betala ett högt pris, men än värre att EU förvandlas till en bidragsunion istället för ett frihandelsområde. För att travestera nationalekonomen Frédéric Bastiat riskerar EU att bli den illusion där alla tror sig kunna leva på någon annans bekostnad.
Christian Ekström
Vd, Skattebetalarna