Gerd Göran har hunnit fylla 101 år, men har inte avslutat sin konstnärskarriär. I sommar ställer hon ut i den gamla kvarnen i Grythyttan och hon fortsätter att skapa.
– Det är det som gör att det är värt att leva - att man tänker och vill och att det lever upp inom en!
Gerd Göran var själv med när konstverken hängdes upp i Grythytte Qwarn, som ligger strax bredvid Måltidens hus i Grythyttan.
Där ställer hon ut sina färgstarka målningar, både sådana hon gjort ganska nyss och betydligt äldre.
– En svärson har plockat ut verk från 60-talet, så jag har valt ur den högen, säger hon.
Minns känslan
En del av verken har hon inte sett på länge, men hon kommer ihåg dem.
– Jag ser dåligt, men när jag kommer riktigt nära känner jag igen dem och då minns jag hur jag kände mig när jag målade dem, säger hon och tillägger att hon alltid känt starkt när hon målat.
Det gäller inte minst bilden hon målade efter en speciell upplevelse i Rom, som hon nu visar i kvarnen.
– Det var en begravningsfärd som jag såg på 60-talet. Det var ett oerhört tåg med stora öppna vagnar. Det var svarta vagnar, med blommor och palmer. Det passar ju bra i våra tider också - tyvärr, säger hon.
Värt att leva
Flera av verken på utställningen har aldrig ställts ut förut.
– Jag har massor som jag inte visat! Vissa saker blir stående. Jag har tydligen varit oerhört produktiv i mitt liv! säger hon och skrattar.
Hon målar inte regelbundet längre, men har fortsatt att skapa i textil. Hon är tacksam och glad över att idéerna fortsätter att komma. Just idag gläds hon också åt att hennes syster, Gunhild Akre, som också fyllt 100, fått en fin recension för sin senaste bok, Till havs, som kom ut nyss.
Att skapa gör livet värt att leva, konstaterar hon, "att man tänker och vill".
Gerd Göran bor sedan många år i Sångshyttan i Hällefors kommun, med utsikt över ängar och över sjön Stor-Sången. Just idag hoppade hon över morgondoppet, men så gott som varje dag nu i sommarvärmen tar hon en promenad ner till sjön.
– Jag går ner, men har stolar där jag kan vila på vägen upp - det är en lång backe. Så länge jag kan gå i den finns det liv och hopp!