Det är nästan omöjligt att i en tidningsartikel sammanfatta den produktive Alf Folmers liv. Inte nog med att han levt så länge – 99 är ingen småsak – han har hunnit med att göra så mycket också. Mer än de flesta andra. Och lite till.
– Jag har drivits av nyfikenheten, jag har alltid varit nyfiken på allting. Och är det fortfarande, säger han.
Alf Folmer kan titulera sig arkitekt. Stadsbyggare. Fotograf. Författare. Föredragshållare. Möbelsnickare. Skribent. Globetrotter. Artist. Listan kan göras smått oändlig. Författare och artist var dessutom något han debuterade som när han var 95 respektive 97 år gammal.
Det växer sannerligen ingen mossa på den här östemtingen/norrmannen. Inte ens en coronapandemi kan stoppa honom. Även om det innebär att han tvingats isolera sig i egenbyggda villan i Saltsjöbaden, där han bott i 68 år och som förvandlats till ett jättearkiv av handlingar, böcker, bilder och annat.
– Jag kämpar för fullt för att få klart min nästa biografi, säger han och berättar att han har ungefär 200 sidor skrivna så här långt.
Just nu handlar det om hans besök i Sovjet, Kina och Östtyskland och hur han blev inblandad i en spionhistoria. Och just det där: att hamna i något närmast filmliknande scenario, verkar ha varit ett signum för Alf genom hela hans liv.
Namn i Norge
Det började redan i barndomen. Alf föddes i Östra Ämtervik 1921, med en mamma från Lekvattnet och en valfångande pappa från Norge. De flyttade till Oslo året därpå och uppväxten i Rødeløkka, en av de fattigare delarna av Oslo (som då fortfarande hette Kristiania), har han beskrivit i sin första biografi, "Gutten fra Sjokoladefabrikken", som utkom 2016. Den fick fina recensioner och gjorde honom till ett namn i Norge. Ett flertal av bilderna i boken har Alf själv tagit.
– Fotografering har varit min stora hobby genom livet och jag har sparat alla kamerorna. Min första kamera var en lådkamera, som jag fick 1935 av mamma och pappa när jag konfirmerade mig. Jag har fortfarande kvar papprena på kameran, den kostade 8 kronor och 50 öre!
Alf visade också tidigt intresse för snickeri och han gick i snickarlära och tog först gesällbrev och sedan mästarbrev. Uppmuntrad av norske arkitekten Odd Brochman började han därefter på det som i dag är Arkitekthögskolan i Oslo. Han skulle utbilda sig till möbelarkitekt.
Men så kom andra världskriget.
Arbetsläger i Finland
När Hitler ockuperade Norge skickades en 18-årig Alf på arbetsläger upp till norra Finland, där han fick hugga timmer. Sex månader blev han kvar där.
– När vi skulle åka hem var vi några som fick höra att resan skulle gå genom Sverige, och vi planerade att hoppa av där, berättar Alf.
Men tyskarna fick reda på planen och skickade dem i stället till Berlin. Där hamnade Alf och hans kamrater på fartyget Donau, som fraktat norska judar till förintelselägret Auschwitz. Den båten fick de åka till Norge i.
– Över 500 norska judar hade transporterats med Donau. De hade skrivit på väggarna i lastrummet. Min skolkamrat Salomon och hela hans familj var bland de judar som försvann, säger Alf.
Flykt till Sverige
Tillbaka i Oslo återupptog Alf studierna. Han läste arkitektur med kände arkitekten Arne Korsmo som lärare, men började samtidigt dela ut den förbjudna tidskriften Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Arne Korsmo var en av de som tidningen hamnade hos.
– Det var i högsta grad en illegal verksamhet. Det var dödsstraff på att ha en sån tidning, säger Alf.
Och så hände det som inte fick hända. Någon angav dem för tyskarna.
– Vi fick några timmar på oss att fly.
Flykten gick till Sverige, då var året 1944. Alf läste vidare på Tekniska skolan, sedermera Konstfack, och kom i slutänden att bli både möbelarkitekt och stadsplansarkitekt. (Se faktaruta intill för ett antal av de städer Alf varit med och planerat.) Arbetet tog honom världen över och ledde till många, många möten och minnen för livet.
Kärlek och raggmunk
Men det viktigaste mötet skedde lustigt nog i Östra Ämtervik. Där allting en gång började. 1949 åkte Alf dit på semester. Han hade köpt en gammal affär i Södra ås, som han höll på att göra om till en villa. På andra sidan gatan fick han syn på en flicka som satt på en trappa. Han blev direkt betagen av henne.
Det visade sig vara Eva, en hushållslärarinna från Kristinehamn, som var i trakten för att hålla en sommarkurs. Alf bjöd in henne på middag.
– Jag hade gjort raggmunk, minns han.
Raggmunkarna gjorde susen och ljuv musik uppstod. 1951 gifte de sig, först i största hemlighet, i Köpenhamn med enbart två nunnor(!) som vittnen, sedan en gång till i en katolsk kyrka där det blev "stor fest och stas". Under den följande bröllopsresan höll Eva på att falla offer för vit slavhandel - vilket ännu en gång visar på de filmiska elementen i Alfs liv. Men allt gick bra och resan resulterade vid hemkomsten i en föreläsning med tillhörande bildspel i missionshuset i Ås.
– Inträdet gick på 50 öre och intäkterna gick till missionsföreningen. Det var fullt med folk, säger Alf.
Nöjd med livet
Eva och Alf fick nästan 64 år som gifta tillsammans. Våren 2015 gick Eva bort, 93 år gammal, och Alf blev änkling. På frågan vad Alf varit mest nöjd med i livet svarar han blixtsnabbt:
– Mitt äktenskap! Vi hade ett hundra procent lyckligt äktenskap, vi grälade aldrig. Och vi fick fyra fina barn och fyra fina barnbarn.
– Och jag skulle leva om livet precis likadant!
Döden bekymrar honom inte nämnvärt. Han tror nämligen på ett liv efter detta. Men:
– Jag har ett jätteproblem. Jag kan ju inte ta med nånting av allt det jag samlat.