Under presenningar bakom Kils arena arbetas det för fullt.
I sommar ska ångbåten Freja i sjön.
Maskinist Göran Eriksson ser till att pistonger och kolvar kommer i form efter några år på land.
Unga sommarjobbare målar bänkar och pallar. Lite äldre herrar snickrar och nåtar däck.
En hel jobb återstår innan sjösättning.
– Ambitionen var att det skulle bli innan den 23 juli men nu kan jag inte säga precis, säger Ing-Britt Bergström.
Mycket otur på vägen
Alla som följt turerna kring Freja af Fryken vet att hon har en historia av otur. Förlisning 1896, en brand två veckor innan återinvigningen hundra år senare, en bakaxel som brast och gjorde att hon blev stående ute och med massor av skadegörelse som följd.
Nu när det efter några år av reparationer var dags att få henne i sjön – då kom pandemin. Alla planer för sommaren och Freja-veckan i juli har satts i vänteläge.
– Corona har lagt lite locket på, säger Ing-Britt Bergström.
Hon är ordförande i Ångbåtsföreningen Freja af Fryken och ser ändå mest till det positiva som hänt sedan Freja bärgades 1994 från 52 meters djup utanför Bössviken i Fryken.
– Det har varit en jättespännande resa och jag är så stolt över allt roligt vi gjort, säger hon.
Hon minns alla evenemang, tv-inspelningar och en efterfest med Tom Jones, på Rottneros herrgård.
Göran Eriksson är den som har hand om själva hjärtat i Freja, ångmaskinen. Han jobbar liksom de andra ideellt.
– Det är ett av de äldsta fartygen med originalmaskineri, säger han.
Skepparen på en ångbåt kan varken gasa eller bromsa. Han ropar ner till maskinrummet där Göran Eriksson tar emot ordern, till exempel "back halv".
– Det blir en tolkningsfråga hur mycket en halv är. Lite som musik, man blir samspelt, säger han.
Han spelar också trummor på fritiden.
– Så jag hör när maskinen sackar.
Högt tryck
Maskinen kräver fingertoppskänsla på fler sätt. Trycket och vattennivåerna ska hållas på rätt nivå. Att värmen är den rätta känner han av genom att lägga handen på så att inga lager går för varma. Varje halvtimma ska vissa delar smörjas. Och så ska det eldas förstås.
En meter långa vedträn stoppas i pannan för att få upp trycket.
Renoveringen har kunnat genomföras med hjälp av bidrag från Riksantikvarieämbetet och nu senast 200 000 kronor från Kils kommun.
– Vi anpassar oss efter de pengar vi har och resten får vi ta efter hand, säger Ing-Britt Bergström.
Nästa mål är att kunna få till en fast förvaring där Freja kan ligga för vintervila och där de saker som räddades från Freja kan visas.