En något längre försäsong än i normala fall lider sakta mot sitt slut, för Michael Lindqvist har det varit en period av rehab för det korsbandsskadade knät. Nu, sisådär ett halvår senare, börjar det lätta för målsprutan som börjat känna på isen.
– Det har varit en stor kick i rehaben och har varit sjukt kul att känna att det funkar.
Pennerborn nekar på lagkaptensfrågan: "Nej"Ejdsell, bäst klädd på Sundsta: "En tröja full i Biltemakôrv"En stolpe i Ängelholm smällde in en käpp, modell större, i hjulet för Michael Lindqvists säsong 2019/20. Efter en lång rehab ser han nu äntligen ljuset i tunneln.
– Det har flutit på riktigt bra, jag ligger i fas. Hittills har det känts väldigt bra faktiskt, jag fortsätter kämpa på.
Med tanke på rehabliteringen har det varit en annorlunda försäsong.
– I början körde jag en del själv med medicinska teamet och fystränarna, men den senaste månaden har jag kunnat vara med på det mesta. Jag har undvikit att springa så mycket, har cyklat istället. Så jag kan vara med på det mesta nu men inte allt.
Dagens volleybollturnering, den kunde han vara med på.
– Vi förlorade, men annars var det roligt.
"Inte fullt återställd"
Att kunna föra sig, gå normalt och köra fys med laget är kanske en grej. Men för att det hela ska vara värt ska det fungera på isen också. Och vad det verkar som, ljusnar det på den fronten också.
– Jag har varit på is ett gäng gånger, och det känns bättre och bättre där med. Sen är jag, så klart, inte fullt återställd än – men det har varit en stor kick i rehaben och har varit sjukt kul att känna att det funkar.
Det mesta talar för att rehaben ska vara helt klar och knät funktionsdugligt till seriepremiären 19 september, och att det funkar nu stärker "Linkans" tro på framtiden.
– Ja precis, det hade varit jobbigt om det känts dåligt.