I förra veckan slog mark- och miljööverdomstolen fast att det inte föreligger något hinder för att Preem skall kunna bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil samt att verksamheten omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser.
I en fungerande rättsstat bör frågan därmed vara utagerad. Lagarna skall gälla alla lika. Det inte bara hindrar godtycklig maktutövning och är en förutsättning för rättvisa, det skapar och förutsebarhet. Det är viktigt att kunna bedöma i förhand om något är tillåtet eller inte och kunna basera sitt handlande på den vetskapen.
Länder som inte bryr sig särskilt mycket om detta får också i regel svårt att attrahera investeringar. Det är förstås fullt begripligt. Varför skulle någon vilja sätta sina pengar och sitt företag på spel i ett land där man inte vet från en dag till en annan vad som faktiskt gäller? Därför är det milt uttryckt bekymmersamt att regeringen har tagit sig rätten att ignorera lagen i detta fall. Redan innan den juridiska frågan hade avgjorts i domstol meddelade regeringen att den tar över frågan.
Nu är situationen således att det juridiska läget är klargjort men att det inte betyder någonting eftersom regeringen vill leka bananrepublik. Detta har redan skickat en tydlig signal till omvärlden att Sverige inte är ett pålitligt land att investera i. Och eftersom det alltjämt finns gott om länder där lagarna faktiskt gäller kommer detta att få konsekvenser.
Inte nog med att vi på detta vis undviker utländska investeringar i Sverige. Risken är lika påtaglig att svenska investeringar istället görs utomlands. Även svenskar uppskattar en lagbunden offentlighet. De långa tillståndsprocesserna är en annan smärre skandal som riskerar att driva investeringar utomlands. Beowulf Mining har väntat i 14 år på besked om bolagets gruvsatsning kan bli av. I en intervju med Fplus (18/6) kallade han regeringen för hycklare och sade: ”Regeringen talar om lagenlighet och förutsägbarhet. Det finns inget av detta.”
Även i sak är det oroväckande att den rödgröna regeringen inte verkar vilja tillåta Preems utbyggnad. Det är förstås riktigt att de lokala utsläppen skulle öka om utbyggnaden tillåts. Men verksamheten som skulle bedrivas där kommer annars att bedrivas någon annanstans. Givet de svenska miljö- och klimatlagarna är det högst troligt att resultatet av detta skulle vara ökade utsläpp. Inte just i Lysekil visserligen, men klimatfrågan är som bekant global så att inte ta detta i beaktande vore direkt skadligt.
Detta är tydliga tecken på vad nationalekonomen Stefan Fölster i en debattartikel i Svenska Dagbladet nyligen kallade Sveriges sorti som industrination. Han skriver att EU-statistik visar att ökad produktion i Sverige som ger upphov till ett ton koldioxidutsläpp i snitt minskar de globala utsläppen med det dubbla.
Sverige skall vara världsledande på grön teknik och industri, men vi skall för allt som är heligt inte ha någon industri. Vad skall vi då med tekniken och ambitionerna till? Allt tal om att det är lönsamt att vara grön faller platt om det inte går att bedriva verksamhet här.
Regeringens klåfingrighet är inte bara ett hån mot den svenska rättsstaten. Det skadar allvarligt Sveriges position som industriland, men också vår position som klimatland. Vad tänker regeringen sig vinna på detta?