• idag
    6 aug
    16°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    7 aug
    24°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    8 aug
    26°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    9 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    10 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Intervju Wyndhamn och Arpi: Genusförkläden på universiteten

Signerat
PUBLICERAD:
Vi hittade ingen studentproteströrelse. Snarare hittar vi många fall där det är studenterna som motsätter sig politisering och förändring av kurser, säger Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi.
Foto: Peter Knutson
Nu har en del av genusvetenskapen blivit helt dominant för hur man tolkat ojämlikhet. Det är i vissa avseenden helt extremt, säger Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi.

I den nyutkomna boken Genusdoktrinen (Fri tanke förlag) beskrivs hur extrema idéer om jämställdhet förändrar svenska universitet och högskolor. Författare är Anna-Karin Wyndhamn, fil dr i pedagogiskt arbete och tidigare verksam vid Nationella sekretariatet för genusforskning, samt Ivar Arpi, ledarskribent i Svenska Dagbladet.

Vad är genusdoktrinen och är den ett problem?

Anna-Karin Wyndhamn (AKW): ”Det är ett problem på sättet det genomförs. Sekretariatet för genusforskning hade i uppdrag av regeringen att föra in mer jämställdhet i samtliga lärosätens verksamhet. Det låter inte så farligt. Men sekretariatet byggde sitt stöd på bitvis extrema idéer och använde ett statligt mandat för att genomföra dem. Resultatet blir att universiteten införlivar genusteorier och radikal ideologi. Även människor utanför akademin bör vara oroliga över den här utvecklingen. Det ändrar vilket syfte ett universitet ska tjäna, det är illa om det handlar om att uppfylla en politisk idé. En idé som studenterna ska tjäna, ta med sig ut i världen och förvalta.”

Hur gick vi från strävan om jämställdhet mellan könen till en politisering av universiteten? Sambandet framstår inte som glasklart.

Ivar Arpi (IA): ”Poängen med jämställdhetsarbetet är att kön ska vara ovidkommande. Alla ska ha samma möjligheter i livet. Men jämställdhetstanken, som i grunden är väldigt god, har blivit en genusdoktrin där könet lägger sig i vägen. Det gör att sökande till en universitetstjänst nu kan bedömas utifrån kön, inte kompetens. Tanken var att kön skulle bli ovidkommande, istället blev det ännu viktigare. Det är den stora paradoxen.”

AKW: ”Om man verkligen vill komma tillrätta med jämställdhet i de verksamheter vi har granskat bör man också ha tittat på andra discipliner än genusvetenskap, som psykologi, för att få kunskap om skillnader mellan könen i vilka yrken man söker sig till. Nu har en del av genusvetenskapen blivit helt dominant för hur man tolkat ojämlikhet. Det är i vissa avseenden helt extremt.”

SVT:s Melodifestivalen har nyligen infört ett krav på att det ska finnas kvinnliga låtskrivare på alla låtar som har fler än en upphovsperson. Är det här en förlängning av utvecklingen ni beskriver i boken?

AKW: ”Ja, det tycker jag. Det bygger på samma idé som när universiteten anpassar kurslitteraturen så att det blir jämnt antal manliga och kvinnliga författare. Att ha relevant litteratur, eller en bra låt, blir inte lika väsentligt.”

IA: ”I boken har vi talat med en forskare som forskar om fisk. Han ansökte om pengar och kvalificerade bra. Men han fick ändå inte forskningsmedel, eftersom det bara fanns män i forskningsgruppen. Så han frågar en kvinnlig forskare om hon vill vara med. Hon undrar då om de behövde henne som genusförkläde. Vilket är vad vi förmodligen kommer se i låtskrivarbranschen, med Melodifestivalens krav på att alla låtar ska ha minst en kvinnlig upphovsman. Vi uppnår jämställdhet på pappret.”

I USA beskrivs ofta hur aktivistiska studenter driver radikala vänsteragendor. Är det samma utveckling ni beskriver här i Sverige?

IA: ”Nej, vi hade den hypotesen när vi gick in i det. Vi trodde att förändringstrycket skulle komma underifrån. Men vi tvingades ändra oss. Vi hittade ingen studentproteströrelse. Snarare hittar vi många fall där det är studenterna som motsätter sig politisering och förändring av kurser. Istället är det tjänstemän, som rektorer och dekaner, som på order från politiskt håll ska genomdriva förändringar med exempelvis fler kvinnor på kurslistorna. Kritiska studenter ges också en stor legitimitet av tjänstemannasidan. Det räcker med en enda kritisk student för att legitimera något man vill genomdriva ändå. Förändringen på svenska lärosäten kommer uppifrån, inte underifrån. Min egen spaning är att unga är mer kritiska till genusdoktrinen än för 10–15 år sedan. Det är dock en hypotes som inte är belagd i boken.”

AKW: ”När en student anmäler rusar universitet till hjälp. Ledningar är väldigt undfallande för studenters kritik. Lärare tas sällan i försvar. Det är upp-och-nervända världen.”

Tanken har blivit ofri i jämställdhetens namn, skriver ni. Vad betyder det?

IA: ”Det betyder att jämställdhetsintegreringen har börjat påverka forskningen. Nu kräver forskningsråden att alla anlägger ett genusperspektiv, eller anger mycket goda skäl till varför man avstår. Forskarna som söker pengar måste anpassa sig. Men hur får man en könsaspekt på klimatet? Hur kan man få in jämställdhet i forskning på fisk? Något som flera har återkommit till i intervjuer med oss är att jämställdhet är en kvalitet som likställs med forskningens kvalitet i övrigt. Det innebär en konflikt med vad ett universitet ska vara. Är det ett verktyg för att skapa jämställdhet mellan könen eller för att ta fram ny kunskap och föra forskningen framåt?”

AKW: ”Många är också rädda. Forskare som är kritiska till utvecklingen vill inte fronta med sitt namn. Rektorer eller andra i ledningen kan ta ett snack med den som ifrågasätter.”

Vilka vinner och vilka förlorar på det som ni beskriver som genusdoktrinen?

AKW: ”Vinnarna är de som har investerat mycket i tankegodset, de har genom konsultuppdrag och tjänster fått tid avsatt. Förloraren är universitet som idé och institution, där huvuduppdraget är att söka sanningen och att lösa viktiga frågor för samhället. Och sökandet efter sanningen ska ske utan att vara för mycket anfäktad av politisk styrning.”

IA: ”Förlorarna är också de som är kvalificerade för en tjänst men inte får den för att de har fel kön. Det vigs tjänster för kvinnor och när män söker fryses tjänsten inne.”

I den akademiska världen har vi ju ett hum om vilka som bestämmer. Det är professorer, forskningsledare och rektorer. Har jämställdhetsintegreringen gjort att nya makthavare har uppstått?

AKW: ”Ja, vi ser hur byråkratin blir väldigt betydelsefull för hur stor frihet enskilda forskare kan ha. Vi berättar i boken om en serie forskare som i undervisningssituationer har skapat känsla av kränkthet eller utsatthet hos studenter och där byråkratin utreder med grund i genusdoktrin. De här processerna sänder signaler om vad man får göra och säga.” (SNB)

Edvard Hollertz

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.