De stora, starka penseldragen dominerar på Konstmuseet i Kristinehamn i sommar.
När museet - äntligen - öppnar efter sin pandemistängning, sker det med en stor sommarutställning om Bengt Olson. Störst fokus får en monumentalmålning med en spännande historia.
Museet öppnar igen tisdagen den 23 juni - dagen efter konstnärens 90-årsdag. Han bor numera i Göteborg, men det var i Kristinehamn han växte upp och det var även där han i barndomen gjorde en viktig upptäckt.
– När man pratar om Bengt Olson återkommer han väldigt mycket till sin pappa och promenaderna i skogarna här i Kristinehamn, och när han hamnade vid Trolldammen. Detta barndomsintryck bygger han mycket av sin bildvärld på - när han sitter och stirrar ner i dammen och ser flugor och myggor och spinnare och växter och allt möjligt som återspeglas i dammen, säger Bertil Bengtsson, som sammanställt utställningen.
Rörelsen i fokus
Att se Bengt Olson endast ur perspektivet "konstnär inspirerad av naturen", tycker han dock blir alldeles för snävt. Ofta är det just det perspektivet som lyfts fram och som används när hans bilder tolkas, men Bertil Bengtsson vill ge en annan bild.
– Han lyckas i sitt konstnärskap skapa en stil som är igenkännlig. Det är blågröna färgtoner, det är de svepande penseldragen och det som jag tycker att man pratar alldeles för lite om - det är en rörelse hela tiden, som går igenom nästan allt hans skapande, från hans 50-tal fram till idag. Det rör sig och det händer mycket.
Fransk konstnär
Bertil Bengtsson är också mån om att sätta in Bengt Olson i ett franskt perspektiv. Visst finns inspirationen från den svenska naturen där, men man får inte glömma att han växte upp med franska konstnärer som förebilder, levde i Paris i många år och ställde ut med samtidens franska storheter.
– Det finns så mycket franskt kulturliv i honom. OK, han kommer tillbaka till naturintrycken från sin barndom, men han lever ju och verkar i Paris från 60-talet, hela 70- och 80-talet och nästan hela 90-talet. Han är mycket tillbaka i Kristinehamn, Göteborg och sitt hus i Sjötorp, men han är fransk, liksom!
Därav kommer utställningens titel, "Bengt Olson valde Paris".
Titeln är - förstås - också en passning till Kristinehamns stolta slogan "Picasso valde Kristinehamn". Den är slagkraftig men likafullt en sanning med modifikation; snarare var det Bengt Olson som valde att ta kontakt med Picasso och intressera honom för att låta en av hans statyer hamna i Kristinehamn. Och så blev det, som bekant.
16 meter långt verk
Helt sant är det däremot att Bengt Olson valde Paris.
Det var också där, i ateljén på Rue de Cottages, han målade verket som är utställningens höjdpunkt: det 16 meter långa verket Hyllning till Stravinsky.
Eller som Bertil konstaterar:
– Har man en sexton meter lång målning som är tre meter hög, så styr ju den väldigt mycket utställningen. Den har ju också en speciell historia.
Fortsatte av bara farten
Verket målades 1985, strax efter att han gjort en liknande, lika stor målning med titeln Hyllning till Sibelius. Bengt Olson hade vunnit en tävling om att göra ett verk till Konserthuset i Malmö och skapade Sibeliushyllningen på ett stort antal pannåer.
– Han målade en pannå i taget. När han var klar med den hade han några fler pannåer stående och då fortsatte han av bara farten. Då gjorde han den här! Det tog ungefär fyra dagar, sa han. Han tyckte själv att den här var lite friare, berättar Bertil.
Hyllning till Stravinsky visades på en stor utställning i Nice, där den fick en central placering och gjorde succé.
– Och tänk att då har vi den målningen här, som verkligen lyfte in honom i det kulturella finrummet! säger Bertil Bengtsson.
Blev kvar i förråd
Vägen till Värmland gick via först Stockholm och sedan Göteborg, där den landade på konstmuseet ett par år, innan den 1991 flyttades till konserthuset i samma stad.
Vid en renovering där 2005 tas målningen ner, hamnar på ett lager och kommer sedan inte upp igen. Det stora verket anses störa arkitekturen, berättar Bertil.
– Då blir den tyvärr stående.
Premiärvisas
Våren 2020 väljer ägaren, Stiftelsen Ebba och Gustaf Ljunggrens minnesfond, att skänka den till Kristinehamns konstmuseum.
– Nu ska Lena fixa en fast plats till den! säger Bertil uppfordrande.
Ja, var hamnar den efter utställningen?
– Vi vet inte det. Vi får se om vi får ställa in den där vi förvarar våra samlingar eller om vi kan deponera den någonstans - vi får se vad vi kan göra, säger Lena Örtlund på museet.