Fairtrade-certifieringen gör positiv skillnad för både odlare och anställda i fattiga länder. Certifierade odlare får högre och stabilare inkomster, skriver Ulrika Simonsson och Torbjörn Nilsson.
Svar till Blanche Sande (NWT 16/5).
Fairtrade är en certifiering av varor som produceras utan kränkningar av mänskliga rättigheter, där odlare får långsiktiga avtal och garanteras ett minimipris för råvaran, och där anställda får anständiga arbetsvillkor och rätt att organisera sig och förhandla gemensamt om lönerna. Odlarna får även en Fairtrade-premie som kan användas till investeringar i till exempel hälsovård, utbildning, infrastruktur och förbättringar inom produktionen.
Fairtrade-certifieringen gör positiv skillnad för både odlare och anställda i fattiga länder. Certifierade odlare får högre och stabilare inkomster. Fairtrade-premien möjliggör investeringar som ger ökad marknadstillgång. Premien bidrar också till att fler barn går i skola.
En viktig Fairtrade-vara är kaffe. Merparten av världens kaffebönor odlas i familjejordbruk på landsbygden i länder med utbredd fattigdom. Den ekonomiska osäkerheten för odlarna är stor. Fairtrade-certifierade odlare får ett minimipris för kaffet, som minst täcker produktionskostnaden. I perioder förra året var minimipriset dubbelt så högt som världsmarknadspriset.
Blanche Sande hävdar (NWT 16/5) att de krav Fairtrade ställer när det gäller arbetsvillkor skulle göra att odlare inte har råd att anställa. Men genom Fairtrade-certifieringen får odlaren täckning för produktionskostnaderna. Varför skulle detta försvåra för en odlare att anställa, snarare än tvärtom?
Som kommunpolitiker strävar vi efter social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet. Våra kommuner gör en hel del för att närma sig målet om hållbarhet. Men kommunerna är inte isolerade öar, utan vi och våra invånare både påverkar och påverkas av vår omvärld, och denna påverkan bör också bidra till en hållbar utveckling. Att våra kommuner främjar Fairtrade är en viktig del i att främja en sådan utveckling.
Ulrika Simonsson (M)
Ordförande i Säffles Fairtrade City-styrgrupp
Torbjörn Nilsson (MP)
Kommunrepresentant i Karlstads Fairtrade City-styrgrupp
Svar direkt: Ska vi diskutera Fairtrade räcker det inte att titta på vad organisationen gör för dem som certifieras. Vi behöver titta på konsekvenserna för alla som påverkas – framför allt för de odlare som inte certifieras.
Dessa odlare nämns inte med en stavelse i Simonssons och Nilssons replik. Skribenterna gör vad representanter för intresseorganisationer alltid gör: lyfter fram de positiva sidorna med sin organisation och utelämnar de negativa.
Fairtrade gynnar sina medlemmar på andras bekostnad. De fattigaste odlarna har inte råd att uppfylla Fairtrades krav, och deras chanser att ta sig ur fattigdomen minskar när Fairtrade med svensk offentlighets hjälp styr bort konsumtionen från dem till deras certifierade konkurrenter.
Det är talande att Simonssons och Nilssons enda invändning mot min text är att Fairtrades krav gör det för dyrt för Fairtrade-odlare att anställa. Det är inte vad jag skriver, eftersom jag, till skillnad från dem, inte talar om de certifierade bönderna. Jag talar om de andra, och det vore bra om de svenska kommuner som har omfamnat Fairtrade kunde göra detsamma.
Blanche Sande
Fri skribent