Den totalitära vänstern firar dagligen nya triumfer efter att en vit polis i Minneapolis dödade den svarte mannen George Floyd. Kraften i denna rörelse bör inte underskattas. Det spelar ingen roll hur många affärer och hem som vandaliseras under eller hur många människor som skadas och dödas i revolutionärernas upplopp.
Folkvalda, statsmedier och företag gör sitt yttersta för att tillmötesgå varje nytt vanvettigt krav från rörelsen som är löst organiserad kring den amerikanska organisationen Black lives matter (svarta liv spelar roll). Projektet att revidera historien för att den ska kunna godkännas av samtidens mer radikala progressiva ideologer är i full gång.
Londons borgmästare, Labourpolitikern Sadiq Khan, har lovat att statyer och gatunamn ska ses över för att ta bort referenser till slavägare och ”andra olämpliga personer”. Detta efter att revolutionära självpåstådda antirasister rivit ned en staty av Edward Colston i Bristol, släpat den längs gatorna och slutligen dumpat den i hamnen. Colston var inblandad i den transatlantiska slavhandeln. Han var också en stor filantrop som stöttade skolor, sjukhus, fattighus och kyrkor främst i Bristol. Även i själva London har statyer vandaliserats, däribland en av tidigare premiärministern Winston Churchill, som räddade världen undan nazismen.
I St. Paul i Minnesota välte samtidsextremisterna en staty av Christopher Columbus eftersom de menar att det banade väg för orättvisor riktade mot den amerikanska ursprungsbefolkningen.
Den tecknade kultserien Tom och Jerry försågs redan 2014 med varningstexter för den som tittade på den i Amazons strömningstjänst. Den svarta hushållerskan som förekommer i de korta humorsnuttarna ansågs vara en rasistisk stereotyp. Varningen förkunnade att detta synsätt en gång var förhärskande i USA, men att det var fel då och att det är fel nu.
Samma sak väntar klassikern Borta med vinden som mediejätten Warner Brothers har plockat bort från sin nya strömningstjänst HBO Max. Berättelsen kretsar kring en bomullsplantage i Georgia under amerikanska inbördeskriget. Filmen sägs visa etniska och rasbaserade fördomar som var lika fel då som nu. Må så vara, men de fanns. Ska de då inte kunna visas i kulturella verk?
I England har ett avsnitt av John Cleeses komediklassiker Pang i bygget tagits bort från BBC-kontrollerade strömningstjänsten UKTV. Förmodligen beror tilltaget på att karaktären major Gowen, en av hotellets stamgäster, använder ett rasistiskt språkbruk när han berättar en anekdot om Västindiens cricketlag. Scenen har redigerats bort från nästan alla sentida sändningar av programmet. Det är dock ett tecken på insiktsfientlighet. Majoren var redan då en förlegad typ. Det är vad rollen går ut på, den är ett sätt att driva med något ur det förflutna som man tycker var fel. Ett väsentligt mer produktivt sätt att hantera saken på än att försöka förbjuda och radera det förgångna.
Revisionismen får inte problemen att försvinna, i värsta fall kan den spä på dem. Den blir i vart fall aldrig mer än ett sätt att dölja dem. Skenvinster för den som inte förstår bättre men som likafullt skadar samhället. Det är inte ett pris värt att betala.
Samtiden är inte utan sina förtjänster, men den har inte förtjänat att ersätta historien och framtiden. Det är en historierevisionism som normalt förknippas med diktaturer och totalitära regimer. Om vi avvecklar historien har vi inget annat kvar än ett nu styrt av samtidens främsta vänsterdemagoger.