• idag
    9 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    10 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    11 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    12 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    13 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Vem ska trösta Knyttet?

Debatt | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Den ofrivilliga ensamheten är ett stort folkhälsoproblem med många destruktiva konsekvenser för den enskilda individen, skriver Maria Stade.
Foto: JESSICA GOW / TT
Man ska inte behöva vänta i flera år på samtalsstöd eller riskera att inte få hjälpen man behöver på grund av långa väntetider inom psykiatrin, skriver Maria Stade.

Vem ska trösta Knyttet? Så inleder Tove Jansson sin kända dikt om hur ensamheten kan göra ont i kropp och själ. Idag är vi många som behöver tröst och den ofrivilliga ensamheten har blivit synliggjord på ett nytt sätt. Men problemet med den icke självvalda ensamheten fanns långt innan coronakrisen.

Som diakoner gör vi ibland hembesök hos personer som lider av social isolering, ofta som en konsekvens av psykisk ohälsa och/eller fysisk sjukdom. När jag kommer till Elsa har hon inte varit utanför sin lägenhet på två månader. ”Jag har suttit i karantän i tjugo år” berättar hon på klingande värmländska och med allvarlig blick.

För drygt tjugo år sedan drabbades Elsa av en djup depression som successivt begränsat hennes liv alltmer. Vi sitter på balkongen för att minska smittorisken och pratar om hur vardagen ser ut. Orden kommer inte med lätthet för Elsa, kanske blir det så när man sällan använder sin röst. Mest av allt önskar sig Elsa en vän att kunna prata och fika med då och då.

Utan familj och socialt skyddsnät är man som enskild mycket sårbar för den ensamhet som tar många liv varje år i vårt välfärdssamhälle. Enligt Statistiska Centralbyrån beräknas ungefär 300 000 personer vara socialt isolerade i Sverige, många fler känner sig ensamma och vill förändra sin livssituation. Ensammast är de äldre.

Den ofrivilliga ensamheten är ett stort folkhälsoproblem med många destruktiva konsekvenser för den enskilda individen. Vetenskapliga studier visar att brist på gemenskap och mänsklig närhet är förödande för oss. Ändå normaliseras och osynliggörs problemet på ett fruktansvärt sätt. Det beror troligen delvis på att den som lider av ofrivillig ensamhet sällan pratar öppet om sin situation. Vi måste därför komma ihåg att leta efter det lidande som inte syns. För vi vet att icke självvald ensamhet är orsak till många självmord och ett ofattbart psykiskt lidande.

Samhällets olika instanser har det yttersta ansvaret för att både förebygga och bistå människor som lever i ofrivillig ensamhet. Tragiskt nog kan vi konstatera att här har samhället svikit. Vi måste rusta upp de samhälleliga skyddsnäten genom till exempel ökad satsning på sociala mötesplatser, effektivare psykiatrisk vård och mer ekonomiskt stöd till de frivilligorganisationer som arbetar för dessa människor. Man ska inte behöva vänta i flera år på samtalsstöd eller riskera att inte få hjälpen man behöver på grund av långa väntetider inom psykiatrin.

Nu under krisen gör vi mycket för varandra som medmänniskor, handlar mat, ringer telefonsamtal, lyssnar och bryr oss. Vi kan, när vi vill. Vi är till och med experter på att finnas för varandra. Alla har vi känt som Knyttet och vet intuitivt vad man längtar efter när man är ensam och rädd.

Det finns ingen högre mening med någon kris och de fasansfulla konsekvenser som de kan leda till i form av mänskligt lidande. Endast vi människor kan skapa mening genom att tillsammans förändra livets förutsättningar för de som drabbas hårdast. Förhoppningsvis synliggör krisen problemet med social isolering och ger oss en ny agenda. (Elsa heter i verkligheten något annat)

Diakonerna i Karlstads pastorat genom

Maria Stade

Fotnot: Vill du dela dina tankar kring hur pandemin har påverkat dig med en diakon eller präst? På måndag 15 juni klockan 19.00 finns möjligheten i en webb-sändning på Facebook. Där deltar Maria Stade, diakon och Håkan Fhager, sjukhuspräst. Du hittar all information på svenskakyrkan.se/karlstadspastorat

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.