• idag
    22 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    23 okt
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    24 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    25 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm

Stärk ägandet till skogen

Ledare
PUBLICERAD:
Relativt vanligt förekommande fågel.
Foto: Vidar Ruud / NTB scanpix / TT
Den privata äganderätten till skogen skall värnas och stärkas i Sverige. Det är en av punkterna i januariöverenskommelsen. Som ett led i att uppfylla denna har en översyn av artskyddsförordningen tillsatts. Det behövs.

Till och med i ett borgerligt parti som Liberalerna verkar utökat förbud av skogsbruk vara målet. I Västerbottens-Kuriren (2/6) meddelar L-ledaren Nyamko Sabuni att större arealer skog än i dag skall skyddas. Detta bara dagar efter att en rapport från LRF visat att hela 58 procent av Sveriges kan yta klassificeras som skyddad enligt FN-målen, om vi skulle räkna som andra länder.

Artskyddsförordningen har under senare år satt skräck i privata markägare. Det har varit fall där skogsbruk har förbjudits av myndigheter för att det i området har funnits exempelvis lavskrikor och tjädrar – två relativt vanliga och livskraftiga fågelarter. Trots inskränkningarna har staten vägrat ersättning till skogsägaren, med argumentet att arterna är skyddade.

Det har tvingat enskilda markägare att gå till domstol för att hävda sin rätt mot staten. I en rättsstat som Sverige är det osmakliga exempel på hur den svagare parten, den enskilda skogsbrukaren, har behövt göra stora uppoffringar för att bemöta den klart starkare parten, svenska staten.

Tyvärr är artskyddsförordningen bara en tråd i väven av statliga åtgärder på miljöområdet som försvagar äganderätten och berövar enskilda deras makt. Egentligen bör det tas ett helhetsgrepp på det problemkomplex som miljöbalken har utvecklats till.

Till och med tidigare statsminister Göran Persson (S), med vars underskrift miljöbalken gick till riksdagen 1998, har varnat för miljölagstiftningens utveckling. I ett högtidstal inför Kungliga Skogs- och lantbruksakademien (28/1 2018) beskrev Persson att miljöbalken var tänkt att successivt få sina ramar fyllda med inriktningar från myndigheter, prejudikat och domar från domstol. Ovanpå det har direktiv från EU tillkommit, däribland bestämmelser om artskydd, i art- och habitatdirektivet samt fågeldirektivet.

Det sammanlagda resultatet är en miljöbalk som är svår att överblicka. Den är krånglig att förstå, även när den jämförs myndigheter emellan. På det kanske viktigaste politikområdet för vår tid – miljön – har Sverige en lagstiftning som inte fungerar väl. Det finns brister kring transparens, rättssäkerhet och vilka konsekvenser den får.

Skall den privata äganderätten till skogen värnas och stärkas lär det krävas ett större trendbrott. En stark äganderätt är en förutsättning för att jord- och skogsbrukare i längden skall förvalta det artrika landskapet. Dagens ordning – där höga naturvärden kan leda till en kännbar ekonomisk förlust och förlorad kontroll över marken – ger svaga incitament för ägaren att skapa marker med hög biologisk mångfald. En ny riktning krävs.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.