Låt bli att tvångskvotera bolagsstyrelser

Det spelar ingen roll hur många kvinnor som sitter i börsnoterade bolagsstyrelser när kvinnor fortfarande inte kan röra sig fritt sena kvällar eller klarar av sin vardag, skriver Evin Badrniya, Destiny Näslund och Stefan Sarmes.

Socialdemokraterna utsåg förra månaden Annika Strandhäll till jämställdhetspolitisk talesperson. I en intervju i Dagens industri strax efter utnämnandet berättade hon att hon fortsatt tänker ”slåss för kvotering i bolagsstyrelser” och underströk att den hållningen inte ändrats från partiets sida. Att utge sig för att bedriva feministisk politik samtidigt lyfta just kvotering som en av sina paradfrågor tycks te sig som ett väldigt tafatt bidrag för att kämpa för mer jämställdhet i samhället.

Socialdemokraterna har länge drivit frågan om kvotering i bolagsstyrelser. De presenterade 2017 ett lagförslag som skulle innebära att styrelseposter i börsnoterade bolag till 40 procent skulle utgöras av kvinnor. Bolag som misslyckas med detta skulle få böta mellan 250 000 till 5 miljoner kronor beroende på företagets storlek. Trots höga ambitioner förlorade Socialdemokraterna denna kamp redan i utskottet och blytung kritik riktades mot förslaget från både näringsliv och fackförbunden Saco, Unionen och TCO.

Det finns ingenting som tyder på att det skulle vara en nödvändig strategi utifrån den empiri som finns i vårt närmaste grannland där samma idéer redan prövats. I Norge ledde kvoteringslagen till att många företag ändrade sin bolagsstruktur för att undkomma reglerna. Man noterade även en röd tråd där redan etablerade kvinnor i styrelser fick fler uppdrag istället för att nya plockades in.

Enligt studier som bland annat presenterats i Quarterly Journal of Economics har amerikanska ekonomer dessutom kunnat konstatera att de bolag som träffats av reglerna har sjunkit i värde, vilket pekar på att de statligt påtvingade reglerna har en negativ effekt på verksamheten. Det bör även påpekas att färsk statistik från Ekonomifakta visar på att just Sverige redan nått nästan 40 procent utan kvotering.

Det är dessutom underligt att sossarna föreslår kvotering för att få fler kvinnor i bolagsstyrelser samtidigt som de lägger fram förslag om vinstförbud i välfärdssektorn, en bransch där just kvinnor är dominerar i företagsledningarna. Förslaget är i praktiken är en enorm käpp i hjulen för kvinnors avancemang i bolagsledningar. Denna, närmast sjukliga, besatthet av kvotering är inget annat än verkningslös symbolpolitik som dumförklarar såväl kvinnor som företag.

Att staten ska styra tillsättningar i den privata sektorn på grundval av kön innebär inte bara allvarliga inskränkningar i näringslivet utan också att man de facto reducerar människor till enbart produkter av sitt kön. Vi i KDU kommer alltid motsätta oss kvotering då det inte är något annat än ren diskriminering.

För de flesta kvinnor är könsbalansen i börsbolag långt ifrån den mest akuta jämställdhetsfrågan. Otryggheten ökar, sjukskrivningsantalen för kvinnor har exploderat och antalet anmälda våldtäkter når rekordnivåer. Det spelar ingen roll hur många kvinnor som sitter i börsnoterade bolagsstyrelser när kvinnor fortfarande inte kan röra sig fritt sena kvällar eller klarar av sin vardag.

Socialdemokraternas verklighetsfrånvända jämställdhetspolitik har fel fokus och bagatelliserar de verkliga problemen i samhället. Vårt förslag till Strandhäll och socialdemokraterna är därför att ta tag i de verkliga jämställdhetsutmaningarna i samhället istället för att ägna sig symbolpolitik som missar målet. Det skulle göra mest nytta för både kvinnorna, näringslivet och samhället i stort. Det är dags att begrava kvoteringsplanerna – för gott.

Evin Badrniya

Andre vice ordförande, KDU Sverige

Destiny Näslund

Arbetsmarknads- och näringspolitisk talesperson, KDU Sverige

Stefan Sarmes