Att försvarsförhandlingarna mellan regeringen, dess stödpartier och oppositionen nu har spruckit kom inte direkt som någon överraskning. De rödgröna har inte flyttat på sig en millimeter, och det går knappt ens att beskriva det hela som förhandlingar. Allan Widman (L) har snarare liknat det vid ett upprepande av ståndpunkter. Nästan 100 timmar fördelade på 28 möten under våren har varit helt bortkastade.
Regeringspartierna – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – har inte velat satsa någonting extra för vare sig perioden fram till 2025, eller för 2025-30. Detta trots att det är vad som krävs för att uppfylla de förslag som man under bred politisk enighet kom överens om i den parlamentariska försvarsberedningen. Denna enighet sköts dock i sank på upploppet av regeringen och försvarsminister Peter Hultqvist (S). Han har ett stort ansvar för sammanbrottet.
Det är en gåta varför han av många borgerliga politiker och debattörer så länge ansågs vara en garant för en någorlunda hyfsad försvarspolitik från S. Det var en bisarr uppfattning som icke desto mindre räddande honom undan hotet om en misstroendeförklaring i samband med Transportstyrelseskandalen. Den enda socialdemokrat som visat politisk anständighet här är Hultqvists företrädare Björn von Sydow, som var ordförande i försvarsberedningen.
Den överenskommelse som slöts om försvaret mellan regeringen och Liberalerna och Centern i augusti förra året är nu överspelad. Det konstaterar i alla fall L. Den överenskommelsen var dock inte en del av januariöverenskommelsen, vilket regeringen med all säkerhet räknat ut nu när de säger att de skall gå vidare med att själva ta fram en försvarsproposition i höst. Risken för dem är då överhängande att den kommer att röstas ned, då Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna och (får man förmoda) Centern kommer att ha majoritet för högre försvarsanslag.
Tyvärr spelar det ingen roll. Det kommer inte att få någon betydelse under resten av mandatperioden. Dels är det bara M och KD som krävt större anslag i priskompensation för perioden fram till 2025. Det alla bråkat mest om är perioden efter 2025, och det är flera år dit. Även med ett annat försvarsbeslut så är det dock regeringen som lägger statsbudgeten, där de faktiska anslagen slås fast på årsbasis. Med mindre att oppositionen lägger en egen budget, eller bryter ut och ändrar delar av den till att främja försvaret, så kommer inga förstärkningar att ske de kommande åren.
Detta vet förstås regeringen. Stödpartierna C och L kan bråka hur mycket de vill nu om försvarsanslagen men de lär inte lämna Jöken på grund av det. De har ett budgetsamarbete med regeringen, och de driver ju ändå inte på för några större förstärkningar de närmaste åren. Så regeringen kan sitta tryggt, och har än en gång lurat skjortan av C och L.
Nollbud från försvarsminister Peter Hultqvist (S).