Ingen lösning på Palmemordet

Ledare
PUBLICERAD:
Hans Melander och Krister Petersson håller digital pressträff om Palmeutredningen.
Foto: Polisen
Den som till äventyrs inbillat sig eller hoppats på att det 34 år gamla mordet på statsminister Olof Palme (S) skulle ha fått sin lösning under onsdagen måste ha blivit besviken. Utredningen presenterade visserligen en trolig gärningsman, men frågetecknen är alltjämt många för att det skall kunna bli något riktigt avslut.

Det var egentligen inget nytt som framkom under presskonferensen med chefsåklagaren Krister Petersson och spaningsledaren Hans Melander, den senare för övrigt från Karlstad. I stort sett redogjorde de för vad som redan framgått av en artikel i magasinet Filter och boken Den osannolika mördaren av den värmländske journalisten Thomas Pettersson för två år sedan.

Men det handlar bara om indicier. Trots att man under ett drygt halvår byggt upp förväntningar på att ha funnit mordvapnet och att genom DNA-testning av släktingar kunnat skaffa handfasta bevis så blev det inget sådant. Inte heller motiv eller tillvägagångssätt har de rett ut på ett tillfredsställande sätt, men likväl pekas den så kallade Skandiamannen ut. Men han är nu död och då kan man inte gå vidare Är det en rimlig slutsats för att sätta punkt för mordutredningen?

Svaret blir ja om det handlar om just honom. Indiciekedjan är dock helt otillräcklig för att säga något definitivt. De räcker inte för de "tillräckliga skäl" som krävs för ett åtal, än mindre en fällande dom om Skandiamannen nu varit i livet. Det erkänner också utredarna, men tillägger att om man utgått från dessa 1986 så skulle det då kunnat föra utredningen vidare. Dåtidens utredning under Hans Holmér hade dock snöat in på kurdspåret, och mycket har genom åren sagts om hur illa utredningen om mordet redan då schabblades bort.

Det känns dock ytterst tveksamt att på så lösa boliner peka ut en avliden person som inte kan försvara sig. Utan teknisk bevisning förblir misstankarna hängande i luften och att då så tvärsäkert uttala sig i skuldfrågan övertygar inte. Visst kan Skandiamannen ha varit den skyldige, men det borde utredarna ha avhållit sig från att säga. De kunde ha nöjt sig med att konstatera att de får lägga ned undersökningen i brist på bevis, istället för att namnge en död man.

Att Skandiamannen inte gillade Palme borde inte läggas honom till last. Halva Sverige ogillade Palme. Att han betedde sig underligt är heller inte straffbart. Hans tv-framträdande någon månad efter mordet behöver inte betyda att han försökte göra sig omöjlig som misstänkt, utan kan berott på att han var en uppmärksamhetstörstande kuf som var sur över att polisen inte tog hans vittnesmål på allvar.

Palmemordet har varit ett nationellt trauma som nog dessvärre inte kan läkas annat än genom tid. Misstagen i början kan inte göras ogjorda. Det innebär också att alla spekulationer och teorier, framför allt av mer konspiratorisk art, inte kommer att klinga av. Det hedrar Petersson, Melander och utredarna att de gick tillbaka till själva mordplatsen och det som skedde där istället för att virra in sig i olika konspirationsteorier. Och de hittade en ensam gärningsman, men tyvärr räckte det inte ända fram.

Vi får nog dessvärre leva med att mordet på Palme aldrig blir löst på ett tillfredsställande sätt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.