• idag
    5 aug
    15°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.4 mm
  • torsdag
    6 aug
    18°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    7 aug
    24°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    8 aug
    26°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    9 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Lilla Ida mot Goliat

Signerat
PUBLICERAD:
Den mest sjungna låten på landets skolavslutningar lär numera vara Goliat, av Laleh. Idas sommarvisa och de klassiska sommarpsalmerna halkar efter, skriver Edvard Hollertz.
Foto: Magnus Andersson/TT
När uppbrottet och längtan någon annanstans lovsjungs på skolavslutningarna är det inte heller så konstigt att flyttlassen sedan går till storstäderna, skriver Edvard Hollertz.

Goliat har skuffat undan Lilla Ida. Den mest sjungna låten på landets skolavslutningar lär numera vara Goliat, av Laleh. Idas sommarvisa och de klassiska sommarpsalmerna halkar efter.

En finstämd sång som passar barns sångröster ersätts därmed med en annan. Men den nya repertoaren kan symbolisera en större förskjutning. Goliats intåg på skolavslutningarna fångar en föreställning som stöper om västvärlden – den om att jättar aldrig faller nära mammas och pappas hus. Idén är att den som vill uträtta stordåd måste bryta upp från markerna där som barn man lekt.

Redan i första versen av Goliat ropar barnkörerna ut sin längtan. ”Vad var det vi skrek när drömmar bar oss bortom stan – å en dag ska vi härifrån”. Utsikterna är strålande. Framtiden vacker. Barnen ska ta över världen. Bli stora. Mäktiga. Slåss mot Goliat. Och göra jorden hel, vattnet rent och aldrig skada varandra mer. Men först behöver de bli fria. Bryta upp. Att lämna hemtrakten är ett återkommande mantra: ”På vägen hem över fotbollsplan – å en dag ska vi härifrån.” Men så behöver det inte vara. Andra berättelser än den om uppbrottet kan vara vägledande i livet.

En del av de gamla avslutningssångerna har en annan inställning till platsen där man bor. I dessa trånas det inte efter att resa någon annanstans. I stället längtas det efter att se den egna platsen kläs i sommardräkt. Att se årstiderna fara förbi utanför köksfönstret. Inte fjärran länder.

Idas sommarvisa, som har varit populär på skolavslutningar i årtionden, är en vandring över en välbekant äng. Lilla Ida vet var smultronen finns. Och att det måste finnas myggor som svalorna tar. Gräver vi djupare i musikskatten förstärks bilden av att vi ska se vad omgivningen bjuder, som i Nu grönskar det eller En vänlig grönskas rika dräkt.

I Den blomstertid nu kommer blir krocken mot Goliat närmast total. Sommarpsalmen är en hyllning till odalmannens stordåd – de fagra blomsterängar och åkerns ädla säd. Det är skapelser som generationer av bönder ligger bakom. Åkerjordens odlingsförmåga har förfinats lite varje år, av män och kvinnor som nu är glömda. Men i Lalehs Goliat är uppbrottet från jorden som föräldrarna har trampat en förutsättning för stordåd. De populära diktraderna av Karin Boye sätts som på upprepning. ”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.”

När uppbrottet och längtan någon annanstans lovsjungs på skolavslutningarna är det inte heller så konstigt att flyttlassen sedan går till storstäderna. Eller att det är svårt att intressera ungdomar för hantverksyrken, som kräver ett enträget arbete. Idealet blir i stället aktivisten, som ett par år i rad har tagit stor plats i barn- och ungdomslitteraturen enligt Barnboksinstitutets årliga bokprovning. Den flyktiga längtan, den omvälvande kampen tar över.

Men uppbrott är inte en förutsättning för att fälla jättar. Det går att slåss mot Goliat från fotbollsplanen därhemma. Lilla Ida kan ha stenen som fäller honom framför sina fötter.

Edvard Hollertz

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.