När resultatet av den senaste Pisaundersökningen presenterades i början av december i fjol var det en dag av ryggdunkningar och tårtbitar. Den negativa trenden var bruten. Skolverkets ledning strålade i kapp med utbildningsminister Anna Ekström (S) och tävlade i att ösa lovord över utvecklingen i svensk skola.
Redan då kritiserades resultaten för att Sverige hade ett så stort bortfall av elever. Långt över det vanliga, även för Sveriges del. Men misstankarna om att den svenska insatsen hade skönhetsopererats viftades snabbt bort. Nu har Expressen (2/6) visat att reglerna inte följdes och att de svenska resultaten skulle ha visat en påtaglig försämring även denna gång – om reglerna hade följts.
Pisa-undersökningen går till så att ett urval lottas fram bland landets 15-åringar. Enligt OECD:s regler får länderna sedan i vissa fall exkludera elever. Det gäller elever med kognitiva och fysiska funktionsnedsättningar samt nyanlända som har fått svenskundervisning i mindre än ett år.
Sverige exkluderade den här gången fler elever än något annat deltagande land. I Pisa 2015 exkluderade Sverige 5,7 procent av eleverna från undersökningen. Tre år senare var det hela 11,1 procent. Det är mer än en fördubbling. Var nionde elev som hade lottats fram fick alltså inte göra provet. Sverige valde dessutom att inte redovisa sina exkluderingsgrunder något man har gjort tidigare.
Expressen har nu visat att Sverige har brutit mot reglerna. Utrikes födda elever som fått undervisning längre än ett år exkluderas, men det förefaller även som att elever som är födda i Sverige men som har dåliga svenskkunskaper har undantagits. I båda fallna rör det sig om tydliga regelbrott.
Skolverket har dessutom misstänkt att det har fuskats men räknat fel i sina bedömningar och avfärdat det som ett mindre fenomen. När Expressen granskar uppgifterna kommer man fram till att det egentliga resultatet skulle kunna ha blivit att Sverige tappat tio placeringar på rankingen snarare än att ha börjat klättra igen. Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och vd för Institutet för näringslivsforskning, misstänker dock att resultatet skulle kunna ha blivit sämre ändå eftersom slutsatsen utgår från att de exkluderade eleverna skulle ha ”presterat hyggligt” vilket inte är nödvändigt.
Efter avslöjandet har utbildningsministern bett OECD att granska de svenska resultaten, något som bekräftades omedelbart av organisationen. Inte att undra på, när det framkommer att en deltagare använt sig av omfattande fusk.
Det är gott och väl att saken granskas ingående och av en tämligen fristående aktör som ges god insyn. Men varför skulle det tvunget vara så svårt att få till stånd? Varför lyssnade inte Skolverket, som själva misstänkte att det förekom fusk – något myndigheten dessutom i vissa fall har uppmuntrat, eller utbildningsministern när resultatet presenterades?
Det saknades inte skäl att misstro Sveriges prestation. Många kritiska röster höjdes. Den höga exkluderingen och bristen på redovisning av exkluderingen var suspekta redan då vilket påpekades från många håll.
Allt viftades bort. Det skulle ju firas. Ingen skulle få regna på den beställda paraden. För såväl utbildningsministern som Skolverket var politiken viktigare än tillståndet i skolorna. Det problemet är mycket större än Pisaundersökningen.