Skage fyr: varningsfyren som blev en sommaridyll

Publicerad:
Skage fyr på Hammarö sydspets är ett känt landmärke, som i 60 år varnade sjöfarare för de förrädiska vattnen utanför. På stranden skymtar Conny Claesson och Bo Jonsson i Föreningen Fyrtornet, som ägt fyren sedan 1930-talet. Foto: Lisa Olaison

Det röda huset med sina vita knutar och det höga tornet är ett landmärke för många. Men få har varit inne i Skage fyr på Hammarö sydspets.

En gång om året slår föreningen som äger fyren upp portarna för allmänheten.

När solen skiner och solglittret leker över beskedliga vågor är Hammarö sydspets så nära skärgårdsidyllen som det går att komma. Den pittoreska fyren är pricken över i och ett känt landmärke, oavsett om man ser den från land eller ute till sjöss.

Men vattnen utanför sydspetsen är långt från idylliska och de många grunden är orsaken till att fyren byggdes.

Bo Jonsson är sedan länge medlem i Föreningen Fyrtornet, som äger fyren, och pekar ut Västra grisen, Mellersta grisen och Östra grisen.

– De är ganska förrädiska vid dåligt väder och det gjorde att många fartyg faktiskt gick på grund här när de var på väg att segla in till Karlstad.

Rött sken

Många fyrar lyser med rött, vitt och grönt sken i olika sektorer för att visa sjöfararen rätt. Men Skage fyr, som tändes första gången 1872 och släcktes 60 år senare, visade rött runt om. Den var en bokstavlig varningslampa för de farliga vattnen utanför sydspetsen.

En fotogenlampa av den här typen – som måste dras upp var fjärde timme – fanns i fyrtornet mellan 1872 och 1932.
En fotogenlampa av den här typen – som måste dras upp var fjärde timme – fanns i fyrtornet mellan 1872 och 1932. Foto: Lisa Olaison

Men fyren lyste förstås inte av sig själv under sina 60 år i drift.

– Det var en fotogendriven varningslampa och den fungerade ungefär som en moraklocka, det vill säga den måste dras upp. Det är ett lod som åker ner och det måste dag ut och dag in, alla dagar i veckan, oavsett helg, dras upp var fjärde timme. Så det var bra att fyrvaktaren var gift, så man kunde dela på sysslan, säger Bo Jonsson.

Ett hem

Här bodde alltså familjer, året om, i 60 år.

– Det var säkert väldigt kargt, du ser ju hur landskapet ser ut. Jag vet att de hade en ko eller två, några getter och höns hade de säkert också. Öster om där spången ligger i dag var det en liten åker.

Till höger på bilden syns ett hål i trappan för fyrlampans lod, som fyrvaktarfamiljen behövde dra upp var fjärde timme, dygnet och året runt.
Till höger på bilden syns ett hål i trappan för fyrlampans lod, som fyrvaktarfamiljen behövde dra upp var fjärde timme, dygnet och året runt. Foto: Lisa Olaison

En av fyrvaktarna byggde båtar också. Inkomsten från att sköta fyren räckte inte för att försörja en familj.

Barnen fick gå – och kanske ta båt vid högt vattenstånd – runt sex kilometer enkel väg till skolan i Svenshult.

– Det var väl ganska kärvt, tror jag, men man svalt ju absolut inte. Det var nog på ett sätt ett väldigt bra ställe att växa upp på, men självklart isolerat, säger Conny Claesson.

Bevara miljön

Efter att fyren släcktes 1932 bildades Föreningen Fyrtornet.

– När det beslutades att den skulle läggas ner var tanken att fyrtornet skulle rivas, men föreningen ville ha tomten inklusive fyrtornet, säger Conny Claesson, som är nybliven ordförande i Föreningen Fyrtornet.

– En väldigt viktig anledning var att man skulle bevara den här miljön. Det är en historiskt viktig miljö.

Altanen på sydsidan byggdes till på 1930-talet, i övrigt har inga förändringar gjorts.

Bo Jonsson och Conny Claesson i Föreningen Fyrtornet står i dörröppningen ut till altanen. En gång om året öppnas fyren för besökare. Men både fyren och tomten är privatägda och normalt inte tillgängliga för allmänheten.
Bo Jonsson och Conny Claesson i Föreningen Fyrtornet står i dörröppningen ut till altanen. En gång om året öppnas fyren för besökare. Men både fyren och tomten är privatägda och normalt inte tillgängliga för allmänheten. Foto: Lisa Olaison

Själva fyren består av två rum, det ena med kakelugn, det andra är ett kök med vedspis. Möblemanget är enkelt och det finns varken el eller rinnande vatten. På tomten finns ett utedass. Från hallen på fyrens nordsida går en trappa upp till vinden, som man måste korsa för att nå trappan med de 64 stegen upp till toppen av tornet, där fyrens lampa en gång satt.

Privat ägo

Föreningen äger både fyren och tomten. Det innebär att allmänheten inte har tillträde dit.

– Det betyder att man gärna får titta på fyren utanför staketet, men vi vill inte ha besökare på fyrtomten eller i fyren, säger Bo Jonsson. Med ett undantag.

Bo Jonsson och Conny Claesson i fyrföreningen tycker att Hammarö sydspets är ett besöksmål som funkar alla tider på året.
Bo Jonsson och Conny Claesson i fyrföreningen tycker att Hammarö sydspets är ett besöksmål som funkar alla tider på året. Foto: Lisa Olaison

– Internationella fyrdagen, säger Conny Claesson.

Så blir det troligen även i år den 16 augusti, trots coronapandemin.

– Som det ser ut i dag kommer vi att ha öppet hus på internationella fyrdagen, säger Conny Claesson. För att det inte ska bli trångt kanske man kan förlänga tiden med några timmar.

Tidigare fyrdagar har man haft allt från 50 till 120 besökare, som fått en guidning i fyren av fyrföreningens medlemmar.

Föreningen Fyrtornet får enligt stadgarna ha högst 25 medlemmar. I dag är de nästan fulltaliga. Nya medlemmar väljs in på rekommendation.

Runt en vecka varje år behöver medlemmarna lägga på att hålla fyren i ordning, men för styrelsen går det åt mer tid. Samtidigt betalar medlemmar både en inträdesavgift och en årsavgift, så man kan säga att de betalar för att få jobba.

Köket i fyren saknar både el och rinnande vatten. I hörnet står en fyrlampa av den typ som fanns i fyren i 60 år.
Köket i fyren saknar både el och rinnande vatten. I hörnet står en fyrlampa av den typ som fanns i fyren i 60 år. Foto: Lisa Olaison

– Det är det värt! säger Conny Claesson.

Medlemskapet ger också möjlighet att boka fyren.

– Det är som en andelssommarstuga egentligen, säger Bo Jonsson.

Året runt

Den ö som fyren ligger på ingår i Värmlandsskärgårdens naturreservat, som omfattar en del vatten, öar och stränder i norra Vänern. Det gör att besökare måste visa extra hänsyn för att inte förstöra naturen och man får till exempel inte elda var som helst.

Hammarö sydspets har besökare året om och är populärt bland fågelskådare, som ringmärker fåglar på ön.

Fyren byggdes 1872, vilket står på en klipphäll utanför, om än lite felstavat, visar Bo Jonsson i fyrföreningen.
Fyren byggdes 1872, vilket står på en klipphäll utanför, om än lite felstavat, visar Bo Jonsson i fyrföreningen. Foto: Lisa Olaison

– Det är trevligt även på vintern, det kräver ju en hel del och så får man ju en inblick i hur det kanske var att leva här varje dag, säger Bo Jonsson.

Här visar sig även senhösten från sin bästa sida.

– En stjärnklar kväll här ute när ganska häftigt, för du har ju inga lampor som stör. Här får man en helt annan uppfattning om hur många stjärnor det verkligen finns, säger Bo Jonsson.

Conny Claesson lägger till:

– Sen höst, i november, när man har tända marschaller och eldar så det blir varmt inomhus, det är inte helt fel det heller.

Andra utflyktstips:

Medelhavskänsla på KasernhöjdenHistoriens spår i gränskommunernaHögbergsfältet – ett minne från en svunnen tidHeller och Hedman – konstnärer på liv och dödHär hittar du 250 sorters rosor – och 15 nya lammSmåorternas storartade kuriositeter

Artikeltaggar

Bo JonssonConny ClaessonFöreningen FyrtornetFritid och livsstilHammaröSjöfartSommarTurismVänern

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Läs vidare