Förbjud joggare i coronans tid

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Jag är fortfarande livrädd för coronan.
Mest rädd är jag för joggarna.

De är som Egyptens gräshoppor och de har också Egyptens gräshoppors känsla för att visa hänsyn till andra där de drar fram.

Häromdagen gick jag längs promenaden vid vattnet och först gjorde jag tre kilometer där jag var som en boxare som försökte att rullande parera alla slagen som kom bakifrån från bleksiktiga löpare som sprang nån centimeter från mina axlar på båda sidorna.

Det var horder av joggare i söndagsträngseln.

Ingen av dem hade uppenbart hört talas om att det rådde coronatillstånd i landet och att man ska hålla två meters avstånd. Tvärtom. Det var som om de tävlade i att springa så nära oss promenerande som möjligt – helst nån millimeter bara – och eftersom de joggade så flåsade och frustade de och andningen stod som spön i backen omkring dem. Rena ozonmoln av saliv och andra kroppsvätskor.

Krönikören vill förbjuda joggarna och skriver "de är som Egyptens gräshoppor". Mannen på bilden joggade dock på Södermalm i Stockholm för tre år sedan och har inget med den här texten att göra.
Foto: Anders Ahlgren/SvD/TT

De betedde sig som om de inte visste nåt om vad Tegnell brukar mässa om på eftermiddagarna.

De betedde sig som om de inte ens hade en aning om varför norrmännen inte vill släppa in en svensk ens med tång eller inhalator.

Men så, några timmar senare, så insåg jag att problemet är värre än så. Plötsligt började joggarna komma framifrån.

De sprang med munskydd och solglasögon så att de kunde låtsas som om de inte såg eller ens syntes. De sprang hetsig rakt fram.

Fotgängarna fick vika undan diskret. Och när joggarna blev fler och ökade hastigheten på eftermiddagen så fick vi kasta oss handlöst åt sidorna. När jag i min jössehäriska stönighet vägrade flytta på mig och bara fortsatte envist stirrande att gå rakt fram så sprang den genomkorkade joggaren rakt in i mig. Jag ramlade, han ramlade. Jag slog mig. Han slog sig inte eftersom han föll på mig och jag har en kropp som en airbag.

Joggaren reste sig, borstade bort lite smulor från asfalten och sig själv – och sprang vidare i sin hord av gräshoppor.

Bad han om ursäkt?

Nej.

Bad jag om ursäkt? Absolut inte. Jag gick fredligt så jag hade rimligtvis förkörsrätt.

Joggaren tittade istället en smula förnärmad på mig och sprang vidare. Sannolikt kränkt över min oerhörda fräckhet i att inte försvinna från jordens yta vid hans eteriska framfart.

Mitt råd till Tegnell: lås in joggarna. Förbjud. De hotar hela ditt budskap.

Dessutom ser de löjliga ut. I kortbyxor och tajts.

Så det så.

* * *

Såg ni Dotter i det svenska för-melloprogrammet?

Alltså, jag bara säger det; maken till dominans har jag förbaske mig inte hört sen Tomas Andersson Wij sjöng Carolas ”Evighet” så att den blev bättre än originalet.

Dotter från Arvika sjöng förra årets vinnare ”Arcade” och sin egen Bulletproof ihop med Sarah Dawn Finer och det var total magi.

Finns på Youtube.

Veckans radio

P4 Värmlands vansinnigt pigga morgonstjärna Gustav Jakobsson hade en fin stund i onsdags när han förklarade sin svåra abstinens när det gällde den uppskjutna våren och supportermarschen på Södermalm i Stockholm till Hammarbys hemmapremiär. Det var vi många som hade, Gustav.

* * *

Paolo Roberto har ju råkat illa ut sen sist och när jag kollade in vad som stod om honom på Wikipedia så var nästan det första jag såg mitt eget namn.

Jag läste: ”Aftonbladets krönikör Lasse Anrell var i sin tidning upprörd över att ´misshandeln av Roberto inte stoppades.´”

Nu handlade det inte om att jag skulle skrivit att kritikerna mot Paolo Roberto den senaste tiden varit dumma utan om en gammal boxningsmatch mellan honom och Armand Krajnc.

Jag lägger mig inte i Robertos kvinnoaffärer utan snubblar vidare och hittar ett annat citat från Paolo Roberto:

”Lasse Anrells befattningsbeskrivning är att förnedra och kränka andra människor.”

Hallå. Nja… inte riktigt heltäckande, tycker jag.

Jag är en jävel på pelargoner också, vill jag nog påstå att han glömde.

* * *

Lyssnar på Annika Norlins fantastiska novellsamling ”Jag ser allt du gör”. Jag trodde recensenterna var starstruck för att hon är popsångerska, när de hyllade boken, men varenda berättelse är ju ett litet mästerverk i Torgny Lindgren-klass.

Dessutom läses boken av Olof Wretling, The New Godfather av Värmländsk Kultur. Han gör det sjukt västerbottniskt bra. Femplus.

* * *

Ljudboken av nya Karlstadsdeckaren ”Det sista livet” är också sensationellt bra. Reine Brynolfsson läser. Där talar vi världsklass också. Reine gör boken minst en klass bättre.

* * *

Mauro Scoccos ”Jag saknar oss” är för övrigt veckans coronasång. Jag saknar verkligen oss.

* * *

Om nu Paolo Roberto måste stenas och kokböckerna brännas och olivoljorna plockas bort från hyllorna – hur ska vi då förhålla oss till Gustaf Fröding, tänker jag förvirrat.

”Jag köpte mig kärlek för pengar…”

Vad säger Bonniers? Bort med böckerna?

Vad säger åklagarna? Åtal för våldtäkt?

Vad säger Mando Diao? Har de ens vett att skämmas?

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.