För 20 år sedan planterades de två första rosbuskarna i Koppoms rosarium. I dag finns över 250 rossorter som lockar besökare hela vägen från USA.
I hagen intill springer årets lammungar omkring och för den som vill kan man i Koppom bo i en arbetarlägenhet från 1910-talet.
– Du skulle ha kommit hit i sommar när det är nåt att titta på, säger Tony Nilsson, medlem i Järnskogs framtidsförening som sköter området.
Rosorna blommar inte i skrivande stund, även om bergsrosen skulle ha blommat redan i början av maj om det nu inte varit för den kalla våren. Men i juni kommer rosorna stå i blom.
– Vi har 600 växter här ungefär, och över 250 rossorter. Vi har barrträd från Japan och Kina och Klippiga bergen.
Och rosariet drar långväga besökare. Utsocknes som Stockholmare, Tyskar och till och med Amerikaner känner till Koppom och kommer för att se blomningen på sommaren.
Rosariet startade med två buskar år 2000 när Bertil Gustafsson startade planteringen. Men det växte snabbt och för elva år sedan tog Tony Nilsson över skötseln.
Men det finns en hel del att titta på, trots rosbristen i den tidiga våren. Alldeles intill blomodlingarna finns en fårhage man kan promenera in i och de senaste månaderna har det fötts 15 lamm.
– Vi har tre sorters får här, Roslagsfår, gutefår och värmländska skogsfår. Det fanns bara nio Roslagsfår innan vi fick hit dem, de hittades på en ö i Roslagen, säger Tony Nilsson när en kelsjuk lammunge kommer fram och hälsar - och gör ett allvarligt menat försök att rycka åt sig kameran.
– Men här trivs dom, så nu har vi ganska många Roslagsfår. Och vi har sålt vidare till andra också.
Fåren fungerar i första hand som gräsklippare, hagen var bara skog innan den höggs ur och blev en öppen hage som fåren håller efter.
Och mitt i fårhagen står ett mumintroll i tämligen imponerande storlek.
Varför står det ett mumintroll här?
– För att det är mumindalen, säger Tony Nilsson med ett leende, och mer svar än så blir det inte.
Järnskogs framtidsförening sköter både rosariet och mumindalen, men de har även renoverat upp den så kallade röda villan. Det är en gammal arbetarbostad från 1910-talet, från början med nästan ett dussin lägenheter, som föreningen köpte för en krona när kommunen tänkte riva den.
– Vi har nog lagt två miljoner på röda villan. Den är helt modern, men det syns inte, säger Tony Nilsson.
Interiören är bevarad i stor utsträckning och huset har i dag tre vandrarhemslägenheter. Etta med kök, standard för en familj med flera barn under förra seklets början, men med dagens 10-tals alla bekvämligheter. Men känslan av en annan tid finns kvar.
Fler utflyktsmål:
Heller och Hedman – konstnärer på liv och död