Anna Rongedal: "Har aldrig haft tålamod för att måla"

Konstnären Anna Rongedal har alltid velat skapa på olika sätt, men rastlösheten har slitit henne mellan flera olika tekniker och områden . Det som började med pyssel ledde vidare till smyckeskonst och i dag, eller just för tillfället, vill hon inte göra något annat än att måla.

Den brinnande skaparglädjen började redan i mellanstadiet när hon fick syn på tygflätor som många kom hem med efter utomlandsresor.

– "Det där kan inte vara så svårt", tänkte jag och så tog jag tråd från syslöjden och började göra egna flätor.

Nästa projekt blev namnarband. Hon hade sett en man göra och sälja dem när hon var på cup och återigen blev hon inspirerad till att göra samma sak. Hon började med att göra till sig själv, sedan till en kompis och det hela slutade med att hon hade ett beställningssystem för att så många ville ha.

– Till slut fick jag inte ta mer material från slöjden, så då fick jag köpa eget. Men det kostade ju, så då fick jag börja ta betalt.

Sedan dess har idéerna och företagsamheten bara rullat på.

Ville skapa

Efter gymnasiet funderade Anna Rongedal mycket på vad hon ville göra. Många valde att läsa ekonomi, men siffrorna lockade inte. Sjukgymnastyrket kändes lovande, men hon kom inte in på utbildningen.

– Jag började fundera på vad jag faktiskt älskade att göra och det var att skapa.

Till slut hittade hon en utbildning för slöjd, hantverk och formgivning i Linköping och den vägen fick det bli.

– Jag fokuserade på trä och metall men jag har aldrig riktigt känt att jag har ett material som är mitt eget. Jag har liksom en bred kunskap, men jag är inte expert på något.

Studierna fortsatte i Leksand och sedan bar det av till Göteborg där hon fick en kandidatexamen i smyckeskonst. Efter det kom hon tillbaka till sin hemstad – Karlstad.

Värmlandspatriot

I början av den nya Värmlandstiden var det just smycken som hägrade, men intresset dog sakta men säkert.

– Jag blev trött på att försvara mig för mina kunder. Jag gjorde alla smycken för hand och det tog mycket tid, men när jag skulle ta betalt var det svårt att konkurrera med fabrikerna.

Här någonstans föddes i stället ett intresse för måleri- och textkonsten. Värmlandspatrioten i henne växte och resultatet blev textporträtt av Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf och en abstrakt Värmlandskarta uppbyggd av olika mönster.

– Jag gillar när många små delar bildar en enda stor bild. När saker inte är som de ser ut när man går nära.

– Den tekniken blev mitt sätt att måla, för jag har aldrig haft tålamod nog för det innan. Jag blir bara förbannad när det inte blir som jag vill.

Började måla

I dag består Anna Rongedals konstnärskap, inte helt oväntat, av flera delar. Smyckeskonsten lever kvar när rätt tillfälle ges, hon gör textkonst under namnet Handens ord och skapar handgjorda läderprodukter av återbrukat material med Hugo Bendix som namn.

– Texterna skrivs för hand eller med skrivmaskin, för att det är något speciellt med analogt, och det är som en sorts terapi. Det var jätteläskigt att hänga ut sig själv så i början, men det har tagits emot bra.

Den delen som just nu tar störst plats i ateljén är målandet.