I dessa tider av krympt frihet lockar sporten discgolf fler än någonsin. Men hur kul är det egentligen?
Vi tog med en familj av naturälskande orienterare att prova på att kasta plast på Skutberget i Karlstad.
Per Boström, markprojektör och före detta elitidrottare, har upptäckt sporten på senare år och kastat en del på lunchraster, men får betecknas som nybörjare då han varit justerad en längre tid.Resten av familjen, mamma Sara, som är pastor, och pojkarna Leo, 9, och Viggo, 5, är rena noviserna, men alla älskar att vara ute i skog och mark.På de åtta sista, lagom korta hålen på Skutbergets gula slinga, ska deras tålamod nu sättas på prov.
Spikrakt kast
De inleder först med några minuters uppvärmning och instruktioner. Fortfarande är alla vid gott mod. Per ser lite orolig ut. Tänk om frugan är bättre...Vi har valt ut hål 11 som starthål. Det blir Sara som inleder rundan. Av nervositet syns inte ett spår. Ett högt men spikrakt kast på cirka 30 meter!Per intar teen och visar att han behärskar en forehand. Kastet är lite lågt, men discen lägger sig ändå långt fram till vänster.Leo, 9 år, gör också han ett oväntat bra förstakast, något kortare än Sara och mer åt vänster.Energiknippet Viggo, 5 år, satsar allt och kommer ganska kort, men rakt fram – en bedrift!
Värmlands discgolfbanorGodkänd start
Sara gör ett bra andrakast, men hamnar lite illa till med träd i vägen för sitt inspel, som hon behöver kasta runt. Då kastar hon plötsligt med vänstern! Inget bra val, visar det sig då hon hamnar mitt bland enarna, tio meter från korg. Det fjärde kastet tar i några grenar. Sju meter kvar. Putten blir för låg, så det blir en 6:a på hennes första discgolfhål. Ändå klart godkänt! Pers inspel tar på ett träd, studsar höger och lägger sig åtta meter från korgen, med några träd i vägen. Putten tar i korgkanten, så han får nöja sig med en femma. Ingen jättebra start, men ändå ingen katastrof.Leo har det lite kämpigare, men hans fjärde kast är ett bra inspel, som lägger sig fem meter från korgen. Tyvärr blir putten för hög. Det blir sex kast för Leo till slut.
Träd på träd
Viggo varierar kasten. En backhand blir ibland en forehand, och rätt som det är en roller. Men han har kul, det märks!Vi går till det 12:e hålet och ser på när ett sällskap kastar ut från den röda teen. Tre av fyra lyckas träffa ett träd.– Det där ljudet känner jag igen, säger Per och ler i mjugg.Från det gula utkastet är risken för trädträff mindre och de flesta i familjen kommer ut på fältet.När Viggo snurrat runt och gjort sitt tredje kast, utbrister pappa Per:– Tror det var en 360!Viggos fjärde kast går dock åt rätt håll, och ganska långt.– Bra, Viggo! Jättebra!Rundan fortgår med idel leenden trots att discen inte alltid går exakt dit man vill. För viktigast är inte att det går bra, utan det är att ha roligt, samt inte minst naturupplevelsen. Man kommer ju väldigt nära naturen i discgolf – ibland kanske onödigt nära.– Vad roligt! utbrister Viggo efter sitt elfte kast på hål 13.– Perfekt ställe att leka "inte nudda marken", säger Sara när hon iinspekterar stenpartiet på det 14:e hålet. Discgolf väcker barndomsminnen.
Hallå där...Ett par
På det 15:e hålet händer det. Efter ett bra utkast, men ett onödigt kort inspel, så återstår en putt på cirka 8 meter för Sara. Och den sitter mitt i korgen. Stort jubel uppstår – Saras första par är ett faktum.På hål 17 är Per snubblande nära en birdie, men putten tar i korgkanten. Det verkar som puttningen tagit mest stryk av det cirka ett år långa uppehållet på grund av skada. Sara får fem i, Leo sex och Viggo åtta.Efter det 18:e hålet får vi veta vad de tycker.– Det är en himla bra sport för familjer. Det är lätt att ta sig ut till en bana, till Skutberget går det ju bussar, och det enda som behövs är en disc, och kanske lite fika, säger Sara, och fortsätter lite skämtsamt:– Det passar orienterare också – man måste leta efter discar hela tiden...Kan ni tänka er att fortsätta att kasta?– Absolut, säger Per. Det är bra komplement till orienteringen. Och man kan verkligen njuta av naturen samtidigt som man har roligt.