Klimatsmarta transporter – fem lärdomar av Chile

Chiles omställning till hållbara transporter sker i huvudsak utan ekonomiska subventioner, men med smart upphandling där klimatnytta får styra, skriver Anna Lindén och Mattias Goldmann.

I arbetet med att ställa om till en fossilfri fordonsflotta vet vi inte alltid bäst själva. Därav arbetet med fokusländer, i år Chile med en basekonomi och geografiska förutsättningar som påminner om Sveriges, Här drar vi lärdomar av stor relevans för omställningen som ska skjuta fart när vi lägger coronapandemin bakom oss.

1. Klimatomställning kräver social rättvisa. De massiva protesterna i Chile utlöstes av höjda priser för buss och tunnelbana. Det visar hur viktigt social fördelning är i klimatarbetet; de mest utsatta måste tjäna på omställningen, i Sverige som i Chile.

2. Klimatomställning kräver råvaror. Världens största litiumreserver finns i Chiles saltöknar, och litium krävs för elektromobilitetens batterier. Om ledande bil- och batteritillverkare och fordonsinköpare ställer krav kan produktionen av litium bli långt mer hållbar än idag – och svensk fordons- och batteriindustri kan gå i bräschen.

3. Klimatomställning kräver inte stora subventioner. Chiles omställning till hållbara transporter sker i huvudsak utan ekonomiska subventioner, men med smart upphandling där klimatnytta får styra. Chiles massiva utrullning av elbussar, snabbast i världen utom Kina, sker genom teknikneutrala utsläppskrav, genom att staten tar risken för elbussarnas andrahandsvärde och genom att den som väljer gröna bussar får längre koncession på busslinjerna – inte genom t ex elbusspremier. Att på detta sätt låta marknaden finna den bästa lösningen ger större trygghet för framtiden än om besluten måste bekräftas i varje statsbudget, och är särskilt attraktivt i tider av ansträngda statsfinanser.

4. Klimatomställningen kräver företags delaktighet, men med måtta. I norra Chile står litiumbolagen för basal service såsom tillgång till vatten och el; bättre än ingenting vilket nog hade blivit svaret om staten ensamt skulle ansvara. Men en långsiktigt hållbar utveckling gagnas av tydligare avtal mellan civilbefolkning, företag och stat – det gäller litiumutvinning såväl som etablering av till exempel vindkraftsparker i Sverige.

5. Klimatomställning kräver minskad sårbarhet. När de sociala protesterna i Chile bröt ut, bytte många från bil, buss och tunnelbana till cykel för att minska sin sårbarhet och öka sannolikheten att komma fram. I en värld där minskad sårbarhet i högsta grad står på dagordningen, finns här lärdomar om hur vi kan stimulera resilienta och jämlika transportmönster.

Slutligen: Ingen kan vara ledande på allt. Chile har strategiskt valt några få sektorer där de kan ha något att visa upp för omvärlden. Litiumproduktion, elbussar i storstäderna, utbyggnaden av sol och vind och satsningen på cykling. En sådan tydlig avgränsning tror vi är en framgångsfaktor värd att överväga också i vår kontext.

Anna Lindén

Mobilitetsansvarig, 2030-sekretariatet

Mattias Goldmann