En historisk rymdfärd

Lördagen den 30 maj 2020 skrevs ett stycke rymdhistoria när den bemannade rymdkapseln Dragon lyfte från Kennedy Space Center i Florida, för att sedan docka med den internationella rymdstationen ISS.

Att skjuta upp människor och docka med rymdstationer är förvisso inget sensationellt. Det har amerikanerna gjort sedan Skylab i början av 1970-talet. Att man nu gjort en bemannad uppskjutning från amerikansk mark med en amerikansk raket är egentligen heller inget anmärkningsvärt. Det är snarare en återgång till normaltillståndet. Men sedan rymdfärjan pensionerades 2011 har den möjligheten saknats, och det som borde vara världens ledande rymdnation har för dyra pengar fått köpa plats ombord på ryska Sojuz-farkoster.

Nej, det verkligt historiska är att detta skett ombord på en privat utvecklad och privat driven raket – nämligen superentreprenören och visionären Elon Musks företag SpaceX, och det till en bråkdel av vad det annars brukat kosta rymdflygstyrelsen Nasa. Tidigare rymdfarkoster och raketer var också för det mesta byggda av privata företag, men det har alltid varit Nasa som varit drivande, utformat, och planerat det hela, för att sedan också äga och sköta verksamheten. Det som nu sker är något helt annat.

Lördagens rymdfärd kommer att vara startskottet för en ny era i rymdfarten, när den kommer att drivas av privata intressenter snarare än regeringar. SpaceX är inte ensamma även om de har kommit längst. Amazongrundaren Jeff Bezos har sitt Blue Origin, där finns Peter Becks Rocket Lab, Sir Richard Bransons Virgin Galactic, och företag som Sierra Nevada. Och många fler lär komma. Gamla jättar som Boeing, Northrop Grumman och Lockheed Martin har haft svårt att hänga med.

Det går inte att överdriva den betydelse som Elon Musk har haft och kommer att ha. På ett drygt decennium har han skakat om rymdfarten i grunden. Mellan 1970 och 2010 kostade det ungefär 10 000 dollar att skicka upp ett kilo i omloppsbana. Med SpaceX kostar det nu en femtedel och kostnaden per kilo minskar stadigt. När Musk startade sitt rymdbolag 2002 var tanken just att få ned uppskjutningskostnaderna, något som de gamla jättarna inte hade något intresse av.

Elon Musk föddes i Sydafrika men flyttade som 17-åring till Amerika och blev i Silicon Valley rik med Paypal. När han sålde det företaget hade han kunnat dra sig tillbaka och leva gott, men istället gav han sig in i flera framtidsbranscher som solceller, elbilar (Tesla) och rymden. Det var svårt i början, men han samlade sig en skara entusiaster runt sig och utvecklade sin första raket, döpt till Falcon efter Millennium Falcon från Star Wars.

De första tre uppskjutningarna misslyckades, och ödesdagen kom i september 2008. Hade den fjärde misslyckats hade det betytt slutet för rymdäventyret, men det gick vägen. Problemen var dock inte över. SpaceX hade nästan slut på pengar, finanskrisen hade just börjat och investerarna var försiktiga. Men i slutet av december kom julklappen från Nasa. SpaceX hade fått en beställning för att serva ISS med förnödenheter. En hotande konkursen var avvärjd.

Sedan sköt utvecklingen fart. 2010 kom den större och mer kraftfulla raketen Falcon 9, liksom kapseln Dragon. Denna lastversion av Dragon dockade sedan 2012 med ISS för första gången och har sedan dess flugit dit ett otal gånger. 2014 fick SpaceX hyra den klassiska uppskjutningsplatsen 39A på Kennedy Space Center på 20 år.

SpaceX har blivit pionjärer med storskalig återanvändning av sina raketer, vilket varit en bidragande orsak till att kunna kapa kostnaderna. 2015 gjordes den första lyckade landningen av en använd raket på land, och året därpå ute till havs på ett fartyg. 2017 återanvändes en raket för första gången, och numera lyckas nästan alla återlandningar, och det nuvarande rekordet för återanvändning är fem gånger.

År 2018 lyfte också Falcon Heavy, i princip tre vanliga Falcon 9 som satts ihop, för första gången. Ett vanligt företag hade satt någon betongklump som testartikel längst upp. Men inte Elon Musk. Han satte dit sin sportbil Tesla Roadster, som nu är på väg ut i solsystemet. Hans excentriska drag som företagarmiljardär har gjort att han ibland jämförts med den fiktive Marvelkaraktären Tony Stark – Iron Man.

Och nu har han alltså lyckats med att få upp astronauterna Doug Hurley och Bob Behnken i en bemannad version av Dragon. Dragon kan som mest ha sju man ombord, men Nasa kommer att använda fyra. Det blir i alla fall mycket billigare än att betala ryssarna, eller för den del Boeing, som har en egen rymdkapsel kallad Starliner, men som dras med fördyringar, fel och förseningar.

Det slutar heller inte där. SpaceX är i full färd med att på egen hand utveckla en ny supertung bärraket som de kallar Starship, och som skall bli fullt återanvändbar, lyfta 150 ton till omloppsbana – mer än Apolloprogrammets Saturnus V-raket – och med målet att färdas till Mars, för att uppfylla Musks stora dröm om att kolonisera vår grannplanet. För att finansiera detta så utvecklar SpaceX nu ett nätverk av små satelliter de kallar Starlink för att ge hela Jorden snabb Internetuppkoppling.

Det är onekligen spännande tider vi har framför oss.

Henrik L Barvå

Politisk redaktör