• idag
    6 aug
    16°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    7 aug
    24°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    8 aug
    26°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    9 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    10 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Sålla inte bort äldre i politiken

Signerat
PUBLICERAD:
I den svenska regeringen är det bara en minister som är över 65 år, EU-minister Hans Dahlgren (S), skriver Fredrik Hultman.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Nätverk och snäv spetskompetens inom opinionsbildning väger ofta tyngre än erfarenhet utanför politiken när riksdagslistorna väl ska spikas, skriver Fredrik Hultman.

Livserfarenhet borde ha betydelse, men det har den ofta inte i politiken. I den svenska regeringen är det bara en minister som är över 65 år, EU-minister Hans Dahlgren (S). Trots att mer än var fjärde svensk är äldre än 64 år, är bara var femtionde riksdagsledamot så gammal. Istället fyller de äldre kommun- och regionfullmäktigen runtom i landet. Enligt en ny studie från SCB är 31 procent av kommunpolitikerna äldre än 64 år (SCB, 2020).

På andra sidan Atlanten ser det helt annorlunda ut. I höstens amerikanska presidentval ska den 73-årige Donald Trump utmanas av den 77-årige Joe Biden. Nu tävlar de om att bli ledare för den fria världen, men i Sverige skulle de troligen redan ha gått i pension. USA må vara ett extremt exempel, men något borde Sverige ändå ha att lära. Rikspolitiken skulle säkerligen ha nytta av de samlade erfarenheterna hos äldre. I stället råder en ungdomsvurm på politikens toppnivå, med fler under 35 i riksdagen än över 65. Hur kan det komma sig att svenska rikspolitiker oftast är yngre, när långt mer erfarenhet finns hos de äldre?

En förklaring är att dagens toppolitiker i regel skolas i ungdomsförbunden. De som inte tragglar sig igenom politiska intriger under tonåren hamnar på efterkälken. Nätverk och snäv spetskompetens inom opinionsbildning väger ofta tyngre än erfarenhet utanför politiken när riksdagslistorna väl ska spikas.

Partierna är inte längre de medlemsorganisationer de en gång var. De senaste 30 åren har medlemsantalet i riksdagspartierna halverats, trots att två partier har tillkommit i riksdagen och befolkningen har ökat. Ungdomsförbunden får mer inflytande när de ökar som andel av medlemsbasen. Många riksdagsledamöter vill inte heller ägna hela sina liv åt politik. När de har börjat tidigt, slutar de också före pensionsålder, vilket drar ner medelåldern när nästa generation från ungdomsförbunden fyller på.

Många har även svårt att bli fritidspolitiker mitt i livet, när de ska balansera familjeliv, småbarn och heltidsjobb. I stället tar de klivet först när barnen vuxit upp. Då är det svårt att hinna göra sig ett namn för att kunna konkurrera med någon som är 20 år yngre, men som redan har 20 års erfarenhet av partipolitik. I stället får de äldre deltidsuppdrag på kommunal och regional nivå där konkurrensen inte är lika hård.

Den som bara har erfarenhet av politiskt arbete får det dock svårt på den reguljära arbetsmarknaden. Olyckligtvis höjs därför trösklarna för äldre att ta klivet in i maktens korridorer när mer namnkunniga, yngre politiker alltid konkurrerar om platserna. Fler med erfarenheter från andra branscher skulle behövas i politiken, men i stället hoppar oftast samma politiker mellan uppdrag på olika nivåer.

Egentligen borde det vara tvärt om. De yngre förmågorna borde fylla kommunfullmäktigen som deltidspolitiker, och samla på sig erfarenhet från världen utanför politiken. Då kan de äldre ta plats i riksdagen, så att deras erfarenheter kan komma hela landet till godo på ålderns höst.

Fredrik Hultman

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.