92-åriga Linnéa Hellqvist är bedrövad. Den egna färskpotatisen till midsommar, en tradition som hon har med sig sen barnsben, kommer i år gå om intet då hela potatislandet bökats upp av vildsvin.
– I onsdags var min syster och hennes karl här och vi tittade till landet, då det gått 14 dagar sen vi satte potatisen, berättar Linnéa Hellqvist och potatisen hade kommit upp fint under markduken.
Men natten mot fredag hade hon påhälsning i landet, vildsvin hade gått på kanterna och bökat och petat undan duken. Hon lade rätt i landet och hängde ut ett par folieformar i hopp om att det skulle avskräcka grisarna en aning och på lördagen tänkte hon, att de nog hade gett sig av. Då var inget rört.
Så på söndagen tog hon med sig gäster, som var på besök, och de gick för att titta i landet. De möttes av en tråkig syn, då grisarna hade varit där igen.
– Jag hade lagt stenar och hässjestörar på markduken men de har slängt omkring allt och trampat runt och bökat, så det liknar ingenting.
Bedrövad
Hellqvist tycker det känns bedrövligt, en tradition med egen färskpotatis till midsommar går om intet och dessutom hade hon köpt fyra-fem säckar sättpotatis för runt 80 kronor säcken, som nu är borta.
– Man är inte ung längre och det här var bland det roligaste, att ha lite egen potatis och grönsaker. Jag blev så chockad och ledsen, det här var för mycket, säger hon bedrövat.
-Nu hörde jag att de har sett en stor galt på Stationsvägen och inte nog med det, det har även kommit suggor med kultingar, så nu har vi det här också, säger Hellqvist och fortsätter:
– För några år sen bökade de upp gräsmattorna här och jag har hört att jägarna matar grisarna i närheten av villaområdet, för de vill ha en riktig stam. De kommer inte gå nedåt stugknutarna har de sagt, men nu ser vi att de spatserar runt här och det är konstigt att det är viktigare med grisarna än med folk.
– Jag förstår inte att de inte skjuter av fler. Alla har rätt att leva men vildsvinen förökar sig förfärligt och sen går de till dukat bord inpå knutarna.
Åtel på skogen
Magnus Åhlfeldt, jaktledare Östra Svartåskogen, blir förvånad då han hör att grisarna ställt till problem i villaområdet.
– Vi matar ingenting, mer än nån åtel som inte är igång ordentligt och den ligger långt uppe i skogen. Vi har inga stora åtlar, där vi tippar ut hela potatislass, utan vi bara stödfodrar lite på vintern, säger Åhlfeldt.
Någon återkamera har de heller inte haft igång på länge, därför har de dåligt koll på hur många grisar som rör sig på skogen. Vid spillningsinventeringen under våren tycker inte Åhlfeldt sig ha sett, eller fått rapport, om mer grisförekomst än annars.
Han säger att de matar för att dra vildsvinen från samhället.
– Om det finns mat i skogen ska de inte behöva gå ner i samhället. Det är likadant med jakten, om de förstör för bönder på åkrarna så skjuter man dem där för då blir de rädda och tycker där är otrevligt, istället för på åteln där de känner sig trygga, säger Åhlfeldt.
Ökning
Åhlfeldt beskriver hur stammen lokalt kan bli starkare, att det räcker med att en sugga får kultingar.
- Det kan vara en familj men även strögrisar som kommer och slår till, men som har sitt hemområde fyra-fem kilometer därifrån, och det ser ofta ut som om de är många, eftersom de bökar mycket. Om folk har kompost och särskilt om de lägger matrester så kan det locka till sig grisarna, säger Åhlfeldt.
Enligt Åhlfeldt har det inte varit så mycket vildsvinsjakt i Svartå på ett tag. De brukar helst jaga med hund, som komplement på älgjakten då det ibland blir upptag på gris.
– Jag förstår att det inte blir detsamma att köpa färskpotatisen på Ica, men skulle det fortsätta och bli problemgrisar lokalt så får folk höra av sig. Då får vi göra insatser genom att sätta ut några gubbar på grisvak, säger Åhlfeldt.