Bygdegårdarna kan i längden inte överleva när inga intäkter för uthyrningar kommer in. De lokala bygdegårdsföreningarna behöver stöd nu, skriver Andreas Pettersson och Per Lodenius.
Vi är stolta över att vara Sveriges största organisation för allmänna samlingslokaler. Tillsammans har vi 1 447 mötesplatser för demokrati, kultur och lokal utveckling över hela landet. Men vad händer nu i coronans spår? Vi ser att det finns en överhängande risk att en stor del av dessa lokaler läggs ned vilket i sin tur orsakar ett stort tomrum i civilsamhället, såväl som för privata och offentliga aktörer.
I Värmland finns 120 bygdegårdar anslutna till Bygdegårdarnas Riksförbund. Drivna av ideella föreningar med syftet att det ska finnas allmänna samlingslokaler öppna för alla med en demokratisk värdegrund. Bygdegårdarna utgör en viktig del i ryggraden i hela länets tillgång till mötesplatser. Drivkraften är fria mötesplatser, lokaler för kultur, folkbildning och fest. Även i dag, när det offentliga och kommersiella drar sig undan landsbygden, är behovet av bygdegården som nav för den lokala utvecklingen avgörande för att hela länet ska leva.
Dessa ideella föreningar som tillhandahåller mötesplatser riskerar att gå under och tvingas lägga ner sin viktiga verksamhet när arrangemang ställs in och uthyrningar avbokas medan fasta kostnader fortfarande ska betalas. Och förtvivlade föreningsaktiva är oroliga hur de ska klara sig igenom krisen.
Så skriver du en debattartikelUnder mars månad har cirka 2 600 egna arrangemang ställts in av våra föreningar och 6 200 avbokningar har gjorts i hela Sverige. Totalt är det beräknade intäktsbortfallet för mars 13,5 miljoner. I april har 3 300 egna arrangemang ställts in och över 7 700 avbokningar gjorts. Intäktsbortfallet är cirka 15,9 miljoner. Sammantaget och i jämförelse med övriga delar av samhället är beloppen inte stora, men helt avgörande för våra 1447 föreningarnas långsiktiga arbete.
Vi lever i en tid när civilsamhället lyfts fram som en viktig samhällsresurs, samtidigt som det finns en bild av att det ideella engagemanget är på tillbakagång. Vi i bygdegårdsrörelsen hävdar motsatsen med utgångspunkt i ett stadigt ökande medlemsantal. Vid årsskiftet hade riksorganisationen ökat i medlemsantal de senaste 46 åren. Det är ett tecken på att fler bygder vill ha mötesplatser för kultur, utveckling och samverkan.
I spåren av coronapandemin kräver Bygdegårdarnas Riksförbund att samhället uppmärksammar denna situation. Statens stöd för kulturarrangörer kan hjälpa några, men inte majoriteten. De ökade generella statsbidrag som gått ut till kommuner och regioner måste användas för att stötta det lokala föreningslivet under krisen. Men staten behöver ta ett ansvar för det ideella föreningslivet också. Bygdegårdarna kan i längden inte överleva när inga intäkter för uthyrningar kommer in. De lokala bygdegårdsföreningarna behöver stöd nu. Annars kommer vi upptäcka att lokalsamhället i coronans spår blir utan mötesplatser för demokrati, kultur och lokal utveckling när vi väl ska starta upp efter pandemin är över.
Andreas Pettersson
Ordförande, Värmlands bygdegårdsdistrikt
Per Lodenius
Förbundsordförande, Bygdegårdarnas Riksförbund