Kommentar till bl.a. insändarskribenterna: ”En kille”och ”Kenneth på Sundsta”, NWT den 19 maj.
Jag delar helt era uppfattningar och har också själv under lång tid iakttagit med uttalad besvikelse den språkförflackning som pågår i vårt land. Allt för många i vårt samhälle verkar inte alls vilja värna om vårt språk, utan man tillåter sig slarv och rena felaktigheter i alltför många språkliga avseenden.
Jag tycker att det är mycket illa hur t.ex. dessa s.k. ”motsats-ord”, som i sig egentligen har mer eller mindre starkt negativa betydelser, men att de likväl förvandlas till att bli positiva förstärkningsord i så många olika sammanhang.
Signaturen: ”En kille” nämner begreppet ”Skit” som förstärkningsord till något som är ”gott” eller ”bra”. Han nämner likaledes ordet ”Sjukt” som förstärkningsord till t.ex.adjektivet: ”bra” (ex.: ”Skitbra” och som ett förord till det andra ordet: ”Sjukt bra”).
Ett annat i grunden starkt negativt värdeladdat ord är t.ex ordet ”Grym”, som i förening med ett adjektiv förvandlas till en kraftigt postiv egenhet eller förmåga i t.ex. sammansättningen: ”Grymt bra”. Ibland räcker det till och med att använda ordet helt ensam som en beskrivning för någons enastående duktighet eller något objekts mycket positiva effekter, ex.vis: ”Ja, han är grym på det där!”, ”Den V8-motorn är grym!”(nämnda motor lär då vara kraftfullt trimmad till högsta tänkbara effekt).
Odet ”Fett” brukar märkligt nog också användas som förstärkningsord till något som skall uppfattas som enastående bra eller högpresterande.
Signaturen ”Kenneth på Sundsta” ondgör sig med rätta på skrivningen ”Öppna upp”.
I detta sammanhang verkar det som om skribenter inte tycker att det enkla ordet: ”Öppna” riktigt räcker till, varför man ser sig – helt felaktigt – tvungen att förstärka verbet med efterordet: ”Upp”.
Min egen ”käpphäst” är det ofta använda ordet ”Populism”och ”Populistisk”, som således idag står för ett starkt förklenande (nedsättande) omdöme om något eller någon, när det – enligt min mening – borde ha en motsatt betydelse.
Då jag inte alls har några språkvetenskapliga kunskaper, så har jag sökt på ordet på internet (Wikipedia), varvid jag då fann att:
”Populism” (lat.populus, "folk") avser vanligen ett förenklat förhållningssätt till politik, där samhället delas upp i de två grupperna "folket" och "eliten". Folket ses vanligen som bärare av "sunt förnuft".
Vox populi är en latin fras som bokstavligen betyder "folkets röst". Det används på engelska i betydelsen "opinionen av majoriteten av folket".
Så när t.ex. politiker och mediafolk använder ordet ”populism”, så är syftet alltid att kränka den eller dem som är av motsatt uppfattning, dvs. uppenbarligen de, som ”representerar folket”.
Varför är ordet ”Populism” och dess olika böjningar, att uppfattas som ett så starkt negativt och nedsättande ord?
I mediala texter och framförallt i rubriksättningar kan man ibland se mycket dråpliga syftningsfel.
Jag har vid ett par tillfällen sett kvällstidningsrubriker med texter som ungefär:
”Två män gripna efter våldtäkt på Finlandsfärja”.
Vilken bedrift! Skedde dådet måhända då i själva påkörningsrampen i färjans akter?
Eller vid vid andra redogörelser som vid t.ex inträffade trafikolyckor:
”Den döde kom cyklande från vänster”.
Vårt svenska språk är viktigt att vårda och därför bör vi inte heller låta vårt språk influeras av t.ex. ”Svengelskan”, om vi i vårt språk redan har tydliga och lättförståeliga svenska ord.
Varför används t.ex. ”Sale out” när vi redan har ordet ”Rea”, som ju alla förstår?
Slutligen, varför slarvas det med infinitivmärket ”att”?
Av och till hör man hur vissa personer i media uttala att ex.vis: ”Företaget kommer friställa 27 personer”, när det rätteligen – enligt min mening – borde heta: ”Företaget kommer att friställa ...”.
Lars Wennström