• idag
    29 maj
    17°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    30 maj
    19°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    31 maj
    20°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    1 juni
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    2 juni
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Värdesätt och kompensera vårdpersonalen

Debatt | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Vi hinner inte träffa familj och vänner, för vi ska jobba längre och fler pass, skriver Camilla Gustafsson.
Foto: Martin Mejia/AP
För några orkar inte längre och har redan sagt upp sig, vad tänker regionen göra åt det, undrar Camilla Gustafsson.

En fråga som vuxit fram under en lägre tid: Hur ser egentligen Region Värmland på Vårdförbundets kompetenser? Vårdförbundets barnmorskor, biomedicinska analytiker och sjuksköterskor, med alla sina vidareutbildningar, står mitt i centrum för hela coronapandemin.

Med våra unika kompetenser så: vi tar prover, vi diagnosticerar, vi förlöser, vi tar emot och triagerar, vi telefonrådgiver, vi gör hembesök, vi lindrar och tröstar, när vi vårdar i alla stadier av sjukdom, ohälsa och i livets slutskede. Vi skickas till nya arbetsplatser, med nya arbetstider, nya kollegor, nya arbetsuppgifter, ny chef. Allt med en veckas framförhållning och planeras ha det så ut mot hösten.

Våra chefsmedlemmar sliter dygnet runt med att få ihop bemanning och scheman, då man bestämt uppifrån att ett visst antal vårdplatser skall finnas, fast man inte har vare sig personal eller anser sig kunna bedriva patientsäker vård. Vi gör det med risk för vår egen hälsa och att smittas. Vi hinner inte träffa familj och vänner, för vi ska jobba längre och fler pass.

Vi har medlemmar som ber att få uppdatera sin specialistkompetens, då man inte jobbat inom den på flera år och känner sig osäker, då erbjuds man någon vecka, inte tills man känner sig säker. Sedan meddelas det att semester planeras ända ut i höst och att tre veckor är det man kan förvänta sig.

Allt det här förväntas vi göra och med självklarhet ställer vi upp för hur blir det annars för alla patienter? Så vi fortsätter och känslan av hopplöshet bara stiger och kroppen tar slut.

För några orkar inte längre och har redan sagt upp sig, vad tänker regionen göra åt det? Slita ännu mer på de som stannar? Alla som gjort extra mycket i dessa speciella tider borde värdesättas och kompenseras av vår arbetsgivare.

Camilla Gustafsson

Vårdförbundet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.