• idag
    8 aug
    18°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    9 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    10 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    11 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    12 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Intervju Stefan Olsson: Locket på om utbrändhet

Signerat
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Kring utbrändhet brukar liknelsen att långsamt dra ut ett gummiband användas. Det går länge att dra lite till, fram tills det plötsligt spricker, säger Stefan Olsson.
Foto: SNB
Man behöver veta hur nära man kan gå innan man blir bränd. Där tycker jag inte det finns tillräcklig kunskap i dag, säger Stefan Olsson.

Förra året sjukskrevs över 60 000 personer för utbrändhet. En av alla drabbade var Stefan Olsson, regionråd i Uppsala och ledamot i Moderaternas idéprogramsgrupp. Om sjukdomen varit fysisk tror han inte att den accepterats i den omfattning som görs i dag.

Trodde du att du skulle kunna drabbas av utmattningssyndrom?

– Inte omedelbart. Man vet att det kan hända. Men jag trodde nog inte att jag var mer sannolik än någon annan.

Varför berättar du om din situation?

– Jag var ju regionstyrelsens ordförande, så jag var tvungen. Men jag tycker inte heller att det var skämmigt.

Finns det ett tabu kring utbrändhet?

– Tidigare trodde jag inte det. Men det har visat sig att det finns i någon form. Uppenbarligen finns det många som inte har tordats berätta. Jag upptäckte att det var många fler i bekantskapskretsen som har råkat ut för det än vad jag kunde tänka mig. Plötsligt kom människor fram och berättade. Det indikerar att det finns något. Tabu är ett starkt ord. Men nog är det lite locket på om utbrändhet.

Hur ser du på relationen mellan utbrändhet och arbetstagarskydd, som tar mer sikte på fysiska skador än psykiska?

– Utbrändhet är ju något som vi i svenskt arbetsliv inte har koll på. Alla vet att det finns. Det är en av de främsta sjukskrivningsorsakerna. Men jag känner inte till några arbetsplatser där det arbetas med det lika systematiskt som mot fysisk ohälsa. Det borde ändras på.

Tror du att sjukdomens omfattning med 60 000 sjukskrivna hade tolererats om den var fysisk?

– Nej, det tror jag inte. Om det hade varit 60 000 personer med ont i armen hade man ingripit.

Vem då bör ha ansvar? Det offentliga genom Försäkringskassa och sjukvård, eller den enskilde?

– Svårt att säga. Utbrändhet kan bero på det personliga livet såväl som arbetslivet. Problemen börjar ju ofta långt innan någon tänker att man ska söka vård för det. Det yttersta ansvaret har man själv, men ska det gå att läsa signalerna krävs kunskap. Den hade inte jag. Hade jag haft kunskapen då hade jag betett mig annorlunda. Som vuxen människa har man ansvar att informera sig.

Du är verksam i Moderaternas idéprogramgrupp. Vilka samhällsförändringar vill du se med anledning av denna fråga?

– Jag tycker att kunskap, högre kunskap, måste till. Och då menar jag inte främst förebyggande. De allra flesta vet redan att man ska ha regelbundna rutiner, äta rätt och träna. Men stressade situationer kommer alltid att uppstå för människor, i sådana lägen är det viktiga att veta när man närmar sig klippkanten. Mina varningssignaler lyste rött, men jag tyckte att ett litet steg till inte gjorde särskilt mycket. Jag vet dock inte hur förändringen ska gå till.

– Man behöver veta hur nära man kan gå innan man blir bränd. Där tycker jag inte det finns tillräcklig kunskap i dag.

Utmattningssyndrom är den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Hur ska man jobba förebyggande?

– Jag tror att framförallt primärvården måste ha mer kunskap om hur människor åker dit. Man kan veta att man är utarbetad, men inte veta att man står vid randen till en klippa bara ett halvt steg från kanten. Och när man inte vet var man står blir det farligt. Kring utbrändhet brukar liknelsen att långsamt dra ut ett gummiband användas. Det går länge att dra lite till, fram tills det plötsligt spricker. Det svåra är att veta när bandet är utdraget maximalt. De som går in i väggen vet att de har dragit ut bandet, men har inte en aning om hur långt. Kunskap måste bli bättre om det sista steget.

Varför tror du att utbrändheten har ökat?

– Extremt bra fråga. Jag förstår inte riktigt orsakerna. Många pekar på att vi alltid är uppkopplade. Det kanske är en bidragande orsak, men jag har svårt att tro att det är huvudorsaken. Man söker ju ofta efter orsaken i något som ligger utanför en själv, men det är ju samtidigt något som är frammanat inom en själv. Man går upp i arbetet intensivt, man tycker det man gör är roligt och viktigt. Det finns väldiga krav på vad man ska göra och leverera. Man har hamnat i en situation där man vill arbeta och leverera resultat på en väldig hög nivå. Jag kände pressen men tyckte att det var en utmaning och var nöjd med allt. Det blir som en överenskommelse med omgivningen. I efterhand kanske jag skulle ha satt saker på en annan ambitionsnivå och gjort upp med omgivningen. Man måste ju fråga sig själv varför man väljer en högre ambitionsnivå än den rimliga. (SNB)

Edvard Hollertz

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.