Einár är fortfarande tonåring, men har redan nått rejäl framgång med flera virala hits. Jag vill egentligen helst inte vara allt för kritisk mot en ung, talangfull rappare – för tekniskt är han just det – och jag kan på ett sätt se varför han blivit så populär. Men samtidigt är Welcome to Sweden ofta ganska svårsmält.
Att vara en duktig rappare räcker bara så långt, när texterna man skickligt spottar ur sig är ofärdiga klyschfester. Inte sällan slår det över i det direkt pinsamma. Det finns en gräns för hur ofta jag orkar höra till exempel rader om hur tjejer vill ha Einárs ”snabel”. Bäst är han när han lugnar ner sig lite, och är lite sentimental, som i Rymden och tillbaka. Det låter åtminstone lite uppriktigt, till skillnad från bebisgangsterrappen – den går bara inte att ta på allvar.
Bästa låt: Rymden och tillbaka