Svar på insändaren ”Förstår inte plastskatten” i NWT 2020-05-07
För att förstå miljönyttan med plastpåseskatten, måste vi zooma ut från vår soptunna, vår affär och Hedenpannan.
I Sverige har vi en välutvecklad avfallshantering, men är som signaturen Gustav skriver, inte perfekt.
Vindar och havsströmmar tar inte hänsyn till nationsgränser, utan sprider skräp vind för våg. Att ha gemensamma miljömål och -lagar med andra länder är därför grundläggande.
Under år 2017 förbrukade medelsvensken 114 plastpåsar, medan information i kassan sänkte antalet till 102 under år 2018. Målet är att vi alla inom EU år 2025 ska klara oss på 40 påsar per person och år. Redan nästa år förbjuds dessutom många engångsartiklar av plast.
Utbudet av återvunnen och biobaserad plast ökar, men ännu är 99 procent av all plast gjord av fossil olja. För varje kilogram jungfrulig, fossil plast som förbränns frisätts fem kilogram växthusgaser till atmosfären, vilket skadar klimatet. Plast är användbart och billigt, men eftersom vi värderar den lågt bränns den upp efter väldigt kort användning.
Först och främst bör vi minska vårt avfall genom att inte skaffa oss saker med kort livslängd och istället återanvända våra resurser, om och om igen. Därtill ska vi återvinna allt förbrukat material. Agerar vi i den ordningen blir det oftast inte mycket kvar i restavfallspåsen som går till förbränning, vilket är målet. Att utvinna fjärrvärme ur restavfallet är idag det bästa vi kan göra med det avfall vi inte kan använda till något annat, men är inget självändamål.
Så hur hänger allt detta ihop? Jo, genom att höja priset på plasten värdesätter vi den högre och använder den längre innan vi ser den som avfall, vilket ger mindre nedskräpning och utsläpp.
Emma Tideström
Hasse Zimmerman
Koll på plasten, ett tvåårigt projekt i Karlstads kommun och Region Värmland med målet att minska användningen och spridningen av plast