Det är en smula pikant att det nu stormar kring den politiska påverkan som det numera mycket lilla partiet Liberalerna utsatts för, vilket Svenska Dagbladet skrivit om. För vilket inflytande har de egentligen? Och mycket till politik har de inte heller.
Det finns flera intressanta aspekter kring den här så kallade skandalen, men den minst intressanta är att Liberalerna utsatts för lobbying. Det kan möjligen uppröra några politiska idealister, och en av politik annars rätt ointresserad allmänhet. Andra låtsas bara vara indignerade av politiska skäl. För lobbying utsätts alla för. Inget parti kommer undan, och de inte bara vet det, de flesta brukar också välkomna det. Det är en del i hur politik formas.
Vulgärbilden är att företag köper politiker så att dessa skall rösta för förslag som ligger i företagens intresse. Men exemplen är nog få där politiker eller partier plötsligt bytt uppfattning på grund av något sådant. Lobbyverksamhet är det många som sysslar med, inte bara företag. Intresseorganisationer, fackföreningar och även myndigheter ägnar sig åt att försöka påverka beslut på olika sätt. Detta är inget konstigt.
Vi har en vildvuxen flora av konsultbyråer som sysslar med det som på engelska kallas "public affairs" som har många av dessa som kunder. Många som arbetar för dessa firmor har själva en bakgrund i politiken, vilket är naturligt. De vet hur politiken fungerar. Sådana som före detta partiledaren Lars Leijonborg och före detta partisekreteraren Johan Jakobsson, som nu i en serie reportage i Svenska Dagbladet (8/5), utmålas som de som påverkat Liberalernas nuvarande partiledare Nyamko Sabuni.
Men oavsett om dessa arbetat för konsultbyråer eller inte så är det väl närmast regel än undantag att före detta politiker trots allt fortsätter att ha visst inflytande på politiken även om de själva inte är aktiva längre. Särskilt om de företräder samma politiska linje som efterträdarna. Att Leijonborg och Jakobsson lyfte fram Sabuni är inte konstigare än att andra gamla folkpartister lyfte fram hennes medtävlare.
Mer bestickande är avslöjandet att Sabuni strax efter tillträdet lyfte fram en "elektrifieringskommission" för att främja byggandet av elvägar. Detta var något som lastbilstillverkaren Scania, som varit kund åt Jakobsson, också drivit. Numera är det inskrivet i januariöverenskommelsen. Men samtidigt är det en politik som Liberalerna drivit i flera år. Sannolikheten för att det blir något av det är i alla händelser inte särskilt stor, i alla fall inte i nuläget.
Att dessa skriverier kommer nu har med striderna inom Liberalerna att göra, där Sabunis motståndare vägrat lägga ned vapnen. Detta trots att Sabunis anhängare blivit besvikna över att den delvis implicita och delvis utlovande kursändringen har uteblivit. Istället så är det knappt någon som vet vad Liberalerna står för i dag. Och de senaste opinionssiffrorna är direkt katastrofala (2,7 procent i helgens Demoskop). Månne är det för att förhindra att Sabuni lämnar regeringssamarbetet – som är mycket av förklaringen till kräftgången – som drevet nu går?
Det är något som även skulle ligga i Socialdemokraternas intresse. Därför är det också intressant med avslöjandet i Dagens Opinion (11/5) att SvD-reportern bakom lobbyartiklarna är sambo med en person som varit chef för Socialdemokraternas kommunikationsbyrå. Påverkan är något som också kan förekomma inom journalistiken.