Här levde Sveriges mest utskällda författare

Sigge Stark var i många år Sveriges mest lästa författare - men förmodligen också den mest utskällda.

– Hade hon levt idag tror jag hon hade varit Camilla Läckberg! säger Maria Lilja, som nyss fått pris för sin bok om Sigge Stark, alias Signe Björnberg.

På Mannikhöjden, norr om Filipstad, bodde Signe Björnberg tillsammans med sin man Gösta och ett stort antal hundar.

Huset ligger vackert på höjden, med vitsippsfyllda ängar nedanför. När NWT hälsar på möter en glad skock stora hundar vid grinden - som på Signes tid, kan tänka - och huset är sig också likt från bilderna i de många reportagen om författaren.

Den som ändå skulle tvivla får en ledtråd på väg upp för den lilla grusvägen. På hörnet av en lada sitter en mapp med bilder och fakta om författaren.

På Mannikhöjden levde Signe Björnberg sina sista tretton år i livet och hon skrev många av sina böcker under den tiden.

Nu är det Kerstin Alm som bor här, sedan sex år tillbaka, och hon trivs.

– Jag tycker om tystnaden här uppe, säger hon.

Mycket på gång

Hur tyst det var på Signes tid är en annan sak med djuren, bestyren på gården, travsnack - hon och hennes man drev ett travstall. De var inte ensamma utan hade hushållerska och "barnflickor" till de många hundarna.

"Författaren i ödemarken" stod det i någon rubrik från förr, men det var inte riktigt sant, påminner Kerstins bror Tommy som är på besök.

– Det bodde ju mycket mer folk här i trakten då! säger han och berättar också att Signe ska ha haft en skrivarkoja ute i skogen, dit hon drog sig undan när hon behövde vara i fred och skriva.

För skriva måste hon. Det var egentligen bara så det kom in några pengar i hushållet. Förskotten på böcker och noveller gick till uppehället, men också till travverksamheten och andra utgifter som dök upp.

– Enligt mina släktingar kunde hon säga saker som "Nu läcker taket, då får jag väl skriva en bok till". Det var förskott på förskott och hon levde mycket ur hand i mun, säger Maria Lilja, som skrivit boken "Signe och Sigge" om den färgstarka författaren.

Skrev 115 romaner

Och nog levererade Sigge Stark. Cirka 115 romaner blev det och 500 noveller därtill. Hennes verk sålde i miljonupplagor och drog in mycket pengar - till förlagen.

– De utnyttjade henne och hon var också usel på att hushålla, så fort hon fick in pengar använde hon dem, säger Maria Lilja. Hon var oekonomisk och enormt naiv.

Hon skrev på många riktiga dåliga avtal och förhandlingspositionen var inte heller den bästa, när förskotten var slut lagom tills manuset levererats och det var tomt i kassan igen.

Skrev utan mallar

Att hon skrev så mycket låg henne också i fatet när litteraturkritikerna fnös åt hennes författarskap. Att det gemensamma temat för nästan allt hon skrev var kärlek, sågs heller inte med blida ögon - ett intryck som förstärktes av att böckerna ofta fick titlar med kärlek i, oavsett vad de handlade om.

– Det intressanta är att litteraturforskare som gått igenom hennes texter säger att det inte är så att hon skrev efter en mall. Hon skrev ganska enkelt språk, men hon berättar historier med enormt olika ämnen. De handlar om alltifrån cirkusprinsessor till herrgårdsflickor och tjuvjägare, säger Maria Lilja.

Bara att forskarna över huvud taget bryr sig om Sigge Stark tyder väl på något. Kanske var det inte så dåligt ändå? Ofta framhålls hennes miljöbeskrivningar. Hon skildrade ofta livet på landsbygden på ett levande sätt och så att folk kände igen sig.

Som en roman

Samtidigt var Signe Björnbergs eget livsöde också som hämtat ur en roman. Där finns ingredienser som rik familj som blir av med allt, en romans i ungdomen som leder till ett oäkta barn som dör en månad efter födseln, erbjudanden om att bli cirkusartist, inhopp som travkusk, fattigdom och publiksuccéer, hårt arbete och svår sjukdom.

Berättar i romanform

En roman är också vad Maria Lilja skrivit. Hennes ursprungliga plan var att skriva en biografi, men hon tyckte inte att faktaunderlaget hon fick fram räckte.

– Jag valde att göra en roman istället. Då har jag kunnat förhålla mig friare till personerna kring henne. Det är inte så att jag skrivit något som jag tror är ljug. Det är mina informationer som jag haft och sedan har jag skrivit en roman.

Starka berättelser

Själv har Maria Lilja levt med berättelserna om Signe Björnberg sedan barnsben via äldre släktingar.

– Jag har aldrig träffat henne, men jag är uppvuxen med berättelserna om henne. Jag kommer ihåg att jag brukade sitta under bordet och lyssnade på när de berättade.

Signe var ingift i Maria Liljas släkt: hon var svägerska med en syster till Marias farfar.

– Det låter ju långt bort, men de höll ihop, farfar och hans fyra syskon. De umgicks väldigt mycket.

Signe var med på släktkalasen och att det berättades så mycket om henne även efteråt tror Maria delvis beror på att hon var den enda "kändisen" i hela släkten.

– På 40-talet var hon lika känd som Snoddas!

Minnena lever

Att levnadsödet Signe Björnberg fortsätter att fascinera, har Maria Lilja märkt sedan hon kom ut med sin bok i fjol.

– Det har gått väldigt bra. Den har sålt bra och vi pratar nu om att den ska komma ut i pocket. Det som är roligt är också att jag fått kontakt med Värmland i olika sammanhang.

Hon har varit med i Värmlandsmontern på bokmässan och i sommar ska hon - om inte corona sätter hinder i vägen - vara med på en sommarfest på hembygdsgården i Nordmark, någon mil söder om Mannikhöjden, och berätta mer om boken och Signe Björnberg.

– Jag tycker jag fått väldigt mycket uppmärksamhet, med tanke på att jag skrivit om en författare som gick bort för 56 år sedan och var så fruktansvärt utskälld under sin livstid.

Prisad för romanen

Nyligen belönades hennes bok dessutom med ett hedersomnämnande av Föreningen Värmlandslitteratur.

"Med stor lyhördhet och klarsynthet tecknas ett mycket personligt och komplext porträtt av författaren Signe Björnberg alias Sigge Stark. Författaren lyckas i romanen ”Signe & Sigge” vidga bilden av en av Sveriges, under flera decennier, mest lästa författare. Ett livsöde som berör." står det i motiveringen.

– Fantastiskt, väldigt roligt! säger Maria.

Vill ge revansch

Priset blir något av en upprättelse för bokens huvudperson.

– Mitt mål med boken har varit att ge henne lite revansch. Hon har fått ta väldigt mycket skit, säger Maria Lilja.

Men varför fick hon det egentligen?

– Hon tog så stor plats på arenan! Lite avundsjuka var det allt och en del verkade se det som ett nollsummespel - att köpte folk hennes böcker köpte de inte andra böcker, men så fungerar det ju inte.

Hon jämför med Camilla Läckberg, som säljer massor men får ljumma recensioner av proffstyckarna.