Lorentz har till synes haft det väldigt lätt för sig. Det är i alla fall så den avslappnande musiken låter. Kanske är det därför hans musik framstår som lite arrogant ibland. Texterna är bitvis ganska svåra att engagera sig i, även om han brukar vinna över mig i längden. Jag tyckte om båda föregångarna.
Krig och fred har dock inte samma skärpa som hans första två soloalbum, vilket gör att det känns mer sömnigt än tillbakalutat emellanåt. Han rappar lite så där svenskt lagom självmedvetet om sitt autotune-sound, och blandar svenska och engelska på det där småtöntiga, bekanta sättet. Krig och fred släpper inga bomber, men den är behagligt lättlyssnad.
Bästa låt: Inte för oss