Not Quite hade säsongsöppning på första maj – utan några vernissager. Det var rätt kyligt och rätt så få besökare, men nu är sommarkonsten på plats i Fengersfors.
Som tur är värmer utställningarna och bjuder även på en del humor. Här finns Anders Tegnells byst skulpterad i tvål och från taket dinglar guldpotatisar.
Coronapandemin lägger som en våt, kall filt över det mesta just nu. Så även över konsten. Konstnärsföreningen Not Quite slog visserligen upp portarna till det gamla bruksområdet i Fengersfors på första maj och öppnade sommarutställningarna, men det mesta i evenemangsprogrammet har strukits eller senarelagts.
Så det var en säsongsöppning utan vernissager och med ovanligt få medverkande konstnärer på plats. Det var rätt stillsamt på det gamla bruksområdet och också glest mellan besökarna. Det är visserligen som sig bör i dessa tider, men ändå tråkigt.
I parken höll museidirektören Funny Livdotter invigning för det nya Homografiska museet, en liten byggnad helt i lila alldeles nära den förbiflytande ån. Det är en konstsamling i vardande, ett konstprojekt och en parallell värld i ett. Homografiska museet utgår från en historieskrivning där det queera är normen och heterosexuella är en avvikande minoritet och tänker köpa årligen köpa in fem verk till samlingarna.
Not Quites egna medlemmar låter presentera sig lite extra i år. Släktskapet till Stenebyskolan och HDK, Högskolan för design och konsthantverk, märks av och här dominerar trä, textil och metall. Det är inget särskilt tema som gäller den här sommaren, utan medlems- och studentutställningen är mer något av en antologi, "best of". Här högst upp på tredje våningen finns några av de intressantaste sakerna och det ges även prov på god hantverksskicklighet. Där är också här som Karl Hallberg bjuder på Anders Tegnells tvålbyst, intill tre plågade coronaansikten med masker, i aluminium.
Men gästerna kan definitivt de också. Maffigast är Tor Cedermans utställning "Hemtamt – mellan dröm och virklighet". De intensiva färgerna i hans verk sprakar mot all den ruffiga betongen i holländeriet. Hans stora virkade vepor drar blickarna till sig där de hänger ner från industritaket. Men här finns också små kulörta granar fulla av detaljer att upptäcka.
Jon Perman och Karin Bäckström i konstnärsduon Krig står för ett makraméverk, i audio-textil, som är en kommentar till både traditionella hantverksmetoder och till samhällsutvecklingen. I trasslet snurrar tankarna lätt ihop sig.
I galleriet möts besökarna av ett stort porträtt av Nelson Mandela och där var fotografen Ulf Berglund på plats och berättade om sin tid i Sydafrika inför att de första demokratiska valen skulle hållas 1994. "The election: Mandelas väg från apartheid till president" har ställts ut åtta–nio gånger tidigare, bland annat på Värmlands museum.
Även fotografen Jan Stalfors från Färgelanda sticker ut med sin utställning "Klösmärkt", där blandningen av bilder och andra objekt, hänger från tvättvindor.
Det hölls ett par livesändningar på Instagram under öppningsdagen. En del av konsten lever också parallellt i den digitala världen. Sammantaget har Not Quite fått ihop underlag till vad som skulle kunna vara en rätt bra konstsommar. Det spretar ganska bra, men det är också en del av charmen.